En nära vän till mina föräldrar, och därför också för mig, Edit Jonsson, har slutat sina dagar i en ålder av drygt 103 år. En aktningsvärd ålder.
Minns hennes besök, när vi bodde i Munksund. Hon kom ofta in och hälsade på när hon var på väg hem. Det var så trevligt och roligt när hon kom till oss.
Minns hennes berättelser från sin barndom, ungdom och sedan hur hon tog sig söderut.
Hon var alltid så glad och trevlig.
Minns alla gånger jag bjudits med på utflykter till stugan och till dottern Ing Marie.
Så minns jag 100-årsdagen hos Viviann, som var så underbart trevlig. Det var så många minnen med Edit.
Hon undrade många gånger varför man lever så länge, men svaren fanns inte.
Hon var en underbar människa att hälsa på. Bjöd alltid på kaffe och dopp. Någon gång hade jag med mig dopp.
Jesus lever, därför vill jag leva. Gudstron bar henne in i evigheten. Nu önskar jag att hon vilar i frid efter ett många gånger mödosamt, slitsamt, men rikt liv.
Jag tackar henne för alla trevliga stunder.