Björn, min store bror.
Han var något av en läromästare för oss yngre syskon. Han lärde mig bokstäverna och ledde våra aftonandakter. Ju fler psalmer och böner han fick lära sig, desto längre andakter.
Pappa blev irriterad, har var kvällstrött men mamma tyckte vi var så söta.
Och lurvhandskarna och lappskorna jag fick av honom på en födelsedag. Så glad blev jag.
Jag hade aldrig en chans mot honom när det gällde lingonplockning. Han hann två rågade plockare medan jan hann med en orågad.
I Stockholm tog han hand om mig. Vi hade en spännande tid där med politiken. Det var ju 1968. Jag minns en fest vi hamnade på. Där var flyktingar från Chile, desertörer från USA:s Vietnamkrig och vi alla vänstermänniskor.
Han var mycket nöjd över hur hans liv artade sig med den sötaste frun Lena och de finaste barnen och barnbarnen.
Tänk att han fick dö just i Svarttjärnskojan. En önskan han hade närt.
Vila i frid Björn / "Indianen".