Vår fina lilla mamma har lämnat oss fyra syskon och pappa.
Hur mycket man än vet att det kommer en dag när livet tar slut så är det ändå ofattbart när det sker.
Du har fostrat oss syskon och samtidigt kämpat mot din sjukdom. Aldrig har vi hört dig klaga, aldrig har du tvekat att ta tag i jobb, stort som smått.
Allt i hemmet var det du som var huvudansvarig för, matlagning, städ, tvätt, sy och fixa. Alla gånger du och pappa har byggt till eller byggt om, har du efter funderingar i det tysta presenterat perfekta lösningar. När sedan allt det praktiska har dragit igång har du funnits med och kämpat i byggkaoset.
Ditt och pappas hem har alltid varit öppet och välkomnande. Tänk alla barnbarn som har fått många barndomsminnen hemma hos er. Hos er har det alltid funnits en extra säng. Hur tryggt har det inte varit för dem som ett andra hem. Hur tryggt har det inte varit för oss när jobb och annat har tagit vår tid.
När barnen har varit hos er har de fått obegränsad tid med dig, du har läst sagor och en och annan fågelbok, pysslat, spelat spel och funnits där. Flera av dina barnbarn har aldrig gått på fritids för Nisse och Mimmi var deras fritte. De visste att de skulle mötas av fika och mys när de kom hem till er.
Din sjukdom har begränsat dig genom åren, men din envishet har gjort att du ändå trotsat det mesta. Du har alltid hittat lösningar för att ta dig förbi hinder och även om det har tagit mycket extra tid att utföra så har du aldrig låtit dig hindras.
Du var ingen person som gjorde mycket väsen av dig, du tänkte dig för innan du sa något och dina kommentarer kunde vara väldigt kärnfulla och mitt i prick med glimten i ögat. Berättade man något i förtroende eller om du fick veta saker om andra så kunde man vara säker på att det stannade hos dig. Du behöll din vetskap i tryggt förvar.
Medan du var rörligare var vi ofta i skogen och skördade av alla sorters bär. Du tyckte framför allt om att plocka hallon och många gånger har vi kämpat kring SCA och järnvägsspåret för att komma hem med så stor skörd som möjligt. När det blev svårt för dig så hjälpte pappa dig att anlägga Munksunds häftigaste hallonland som under åren har gav fantastiska skördar. Vilket teamwork ni hade. Pappa har rensat och hållit efter i landet och plockat in åtskilliga litrar som du sedan har suttit i timmar och rensat. Sen har du kokat godaste hallonsylten och den i vår släkt berömd Mimmi hallonsaften.
Dina händer har nu stillnat och du har fått ro.
Saknaden efter dig är stor för pappa och oss syskon, vi har förlorat vår mamma men i himlen har en ny stjärna tänts.
Vila i frid.