- Han var norrman och kom till oss på Norrbottenskommunernas arkitektkontor. Vad jag då fick veta var att han var desertör och hade vistats en tid i norra Norge, hade någon form av arkitektutbildning, och fick jobb hos oss.
Det berättar 85-årige Gunnar Holmgren, Luleå, barnfödd i Rosvik, och som under en kortare tid var arbetskamrat med Arvid Falkenberg, arkitekten med en intressant bakgrund och känd som den siste överlevande av Osvaldgruppen, en organisation inom norska motståndsrörelsen mot den tyska ockupationen under andra världskriget.
Från kommunhus till bostadshus
- Han var ju inte speciellt lång tid hos oss på NAB, utan gick vidare till Länsarkitektkontoret, erinrar sig Gunnar Holmgren som senare blev verkställande direktör för Norrbottenskommunernas arkitektkontor.
- Om jag inte missminner mig var Falkenberg även involverad med sin arkitektoniska gärning i andra byggnader i Norrbotten. Möjligen något fler projekt i Pitebygden, någon skolbyggnad, säger Gunnar Holmgren.
Och det stämmer. Falkenberg var också med om restaureringen av Jukkasjärvi kyrka i början av 1950-talet och ritade kyrkan i Kaunisvaara. Falkenberg fick därefter anställning i Stockholm som arkitekt.
Kommunhuset i Hortlax, som Falkenberg ritade, ersatte en barack från mitten av 1940-talet. Huset började byggas hösten 1954 och invigdes enligt tidningsuppgifter officiellt under vårvintern 1956. Den kommunala verksamheten hade då pågått några månader i byggnaden. Huset uppfördes av byggmästare Bertil Lindbäck, kostnadsberäknades till 400 000 kronor och omfattade tre plan. Det användes av kommunförvaltningen fram till kommunsammanläggningen 1967. Kommunala verksamheter fanns kvar i byggnaden fram till stadshuset i Piteå stod färdigt 1970. I byggnaden inrymdes också en tid polisen, sjukkassan och skolexpeditionen. Fastigheten har nu övergått i privat ägo och kommer att omändras till bostadshus.
Arkitekten Arvid Wisnes Falkenberg föddes i Norge 1911 och gick ur tiden hösten 2007. Han var då 96 år.
Farligaste uppdragen
Falkenberg utexaminerades som arkitekt i Trondheim. Han fanns, när tyskarna marscherade in i Norge i april 1940, inkallad som soldat i norska armén. Falkenberg kunde inte låta bli att hjälpa till när rätten och friheten stod på spel för ett fredligt folk. Han engagerade sig i den norska motståndsrörelsen och planerade, tillsammans med några kamrater, bland annat ett brandattentat mot tyska Arbetskontoret i Oslo. Syftet med attentatet var att förstöra det personregister tyskarna skulle använda för att få fatt i arbetskraft till krigsviktiga arbeten.
I Osvaldgruppen, en "gerillagrupp" och antifascistisk motståndsorganisation, blev Falkenberg och hans kamrater viktiga kuggar när det gällde att utföra sabotage. Gruppen angrep för tyskarnas krig viktiga industrier, järnvägar och trupptransporter. Gruppen medverkade även till likvideringar av framstående nazister. Ett flertal i gruppen miste livet under sina uppdrag. Av tillgängliga uppgifter framgår att åren 1941-1944 genomfördes drygt hundratalet aktioner, varvid 35 av gruppens medlemmar förlorade livet.
Osvaldgruppen var med att utföra de allra farligaste uppdragen.
Falkenberg dömdes 1943, i sin frånvaro, av tyskarna till döden. Hans nära anhöriga skickades till koncentrationsläger. Falkenberg flydde då till Sverige och kunde senare återförandes med sina närmaste. Några av hans kamrater i gruppen blev skjutna av tyskarna och en halshöggs i ett tukthus i Tyskland. De här åren blev dramatiska i Falkenbergs liv.
Brann för Chile
Från att han engagerat sig mot nazisterna, då de styrde en stor del av Europa, övergick han sedan till att stödja människor som under den latinamerikanska diktaturens mörka år for illa. Falkenberg gav stöd och visade solidaritet för tusentals chilenare.
Falkenberg kom med i svenska Amnesty och brann för den chilenska befolkningen. Han engagerade sig i kampen för de mänskliga rättigheterna under Pinochets diktatur, stödde de politiska fångarna och gjorde stora insatser för att vägleda chilenska flyktingar in i det svenska samhället.
Några månader före sin död fick Arvid Falkenberg av den chilenska regeringen motta en fin orden till honom, Bernardo O´Higgins orden, uppkallad efter den främste av Chiles frihetshjältar som ledde självständighetskampen mot den spanska kolonialmakten. Detta som ett tecken för det engagemang Falkenberg visat för det chilenska folket.
Om sitt långvariga engagemang under de år då en stor del av Latinamerika styrdes av militärdiktaturer i allmänhet och engagemanget för Chiles sak i synnerhet, berättade Falkenberg i Amnesty Press våren 2007 bland annat:
- Jag har inte gjort så mycket. Helt självklart att man försöker hjälpa människor som råkat i svårigheter. Det handlar om människor som utan skuld har fängslats. Eller så handlade det om människor som jagades ut ur Latinamerika.