Barnen och livskamraten lämnade jordelivet allt för tidigt

Alla helgons dag är en allmän minnesdag över de döda. Då det tänds ljus, smyckas och vakas över anhörigas gravar. Då döda släktingars minne på ett alldeles påtagligt sätt lyfts fram.För Hanna Lundmark, i Svanträsk, Glommersträsk, blev mitten av 1930-talet en tung tid. För henne kom sorgen slag i slag. På bara en kort tid rycktes såväl make som flertalet av barnen bort.

På kyrkogården i Glommersträsk som ligger några kilometer norrut från samhället, utan kontakt med kyrkan, ligger medlemmarna i familjen Lundmark begravda.

På kyrkogården i Glommersträsk som ligger några kilometer norrut från samhället, utan kontakt med kyrkan, ligger medlemmarna i familjen Lundmark begravda.

Foto: Göran Westerlund

GLOMMERSTRÄSK 2010-11-03 06:00
Hanna Lundmark, eller Johanna som hon egentligen hette enligt kyrkböckerna och med flicknamnet Svensson, var troligen en stark kvinna som trots motgångarna kunde ta hand om de kvarvarande barnen på egen hand. Som gjorde allt, under små omständigheter, för att skaffa mat och kläder till dem. Även om säkerligen kraften för en tid rann ur henne, som om sömmarna i hennes själs dräkt sprack upp. Alla de fina minnen och strävsamma stunder som hon, maken och barnen delat fick hon för alltid bära i sitt inre.
Bara två levde vidare
Maken, arbetaren och småbrukaren Jonas Lundmark, dog på Piteå lasarett den 11 november 1934. Han var då 53 år.
Tre dagar senare dog dottern Betty, 26 år. Hon hade då en tid vårdats vid Sandträsk sanatorium.
Året därpå, den 10 september 1935 dog sonen Uno, 23 år gammal, i Arvidsjaurs sjukstuga. Den 21 oktober 1935 avled sonen Gösta, 26 år. Också han vårdades i Arvidsjaurs sjukstuga. Han blev 26 år.
När hon var som djupast i sorgefasen dog ytterligare en son. Den 31 oktober 1935 gick nämligen sonen John Bertil ur tiden, blott 17 år gammal.
Makarna Lundmark fick åren 1908-1919 åtta barn, Betty, Gösta, Karolina, Uno, Anna, Karl Einar, Bertil och Judith Margareta.
Karolina lämnade det jordiska 1925. Hon var då 14 år gammal. 1919 förlorade makarna Lundmark dottern Judith Margareta, bara ett par veckor efter födseln.
Kvar hade Hanna Lundmark hösten 1935 bara två av åtta barn, dottern Anna, född 1914 och sonen Einar, född 1916.
Undrar vad som då fanns i Hanna Lundmarks innersta tankar och hennes tvivel på framtiden. Över att i den stora evigheten någonstans ha flertalet av sina barn, vilka allt för tidigt lämnat jordelivet.
Säkerligen mindes hon, så länge hon levde, de här dagarna med fasa. Det gjorde fysiskt ont i en makas och moders kropp. Smärtan tog säkerligen heller aldrig slut. För vilken mor vill se större delen av sin familj gå in i evigheten, före henne? En mors kärlek till sina barn övergår allt, inget är starkare än det.
Ett barnbarn kvar
Hon skulle sedan ta hand om de två kvarvarande barnen, förutom sig själv, och även hjälpa dem genom de mörka stunderna.
Själv levde Hanna Lundmark bara några år till, fram till 1941, då hon avled, 59 år gammal.
Dottern Anna blev kvar i Svanträsk. Gifte sig i 1939 med Erland Norberg från Jörn. Hon blev mor till ett barn. Tyvärr fick hon aldrig uppleva sitt barns uppväxt. Det dog i späd ålder. Sedan blev det inga fler barn. Makarna drev ett jordbruk. Maken Erland avled i juli 1994 och på juldagen samma år avled Anna Norberg, efter att en tid ha vårdats i sjukhemmet i Arvidsjaur.
Einar gifte sig 1948 med Ingeborg Skogh, änka och vilken i ett tidigare äktenskap hade sex barn. Einar fick med henne sönerna Sigvard och Lennart.
Einar och makan drev ett litet jordbruk fram till 1962. Vid sidan om arbetade Einar Lundmark i skogen, åt Domänverket. 1968 drabbades han av sjukdom och vårdades därefter i hemmet av sin hustru. Han gick ur tiden 1985 i en ålder av 69 år
Sonen Sigvard flyttade senare från Svanträsk till Sandviken. Han dog 1998.
Kvar av barnen är i dag Lennart, sedan 1967 bosatt i Sorsele.
Av Jonas Augusts och Eva Johannas åtta barn var det bara två som uppnådde vuxen ålder. Dessa fick tillsammans tre barn. Av barnbarnen finns i dag bara en kvar.
Har kvar hemstället
Talades det någon gång hemma om de dödsfall vilka med så täta mellanrum drabbade familjen?
- Nej, inte vad jag kan erinra mig. Själv var jag för ung när pappa och hans syster fanns kvar i livet. Var då inte särskilt intresserad för släktens öden. Under senare år har jag mer och mer tagit till mig av familjehistorien.
Gravstenarna på kyrkogården berättar, med sina årtal, om vad som drabbade familjen Lundmark
- Jag har gått på kyrkogården. Utifrån gravstenarnas inskriptioner har jag konstaterat att pappa haft syskon som dött med korta mellanrum. Visst har det väckt en viss nyfikenhet vad som egentligen hände, säger Lennart Lundmark.
Han har inte vänt de sina och familjehistorien ryggen. Lundmark tycker att de gamla namnen på stenarna väcker ett visst intresse för hur historien formats. Det är hans egen familjs historia de berättar om, en äldre generation med täta dödsfall. Vid den tiden var det dramatisk så det förslår, inte minst ur försörjningssynpunkt. Han hoppas också kunna sätta ihop historien så att den inte försvinner i tomma intet.
Farfadern Jonas August hade ett mindre jordbruk. Till inkomsterna bidrog också en del arbete åt sågverksägarna i trakten.
- Men det var inte alltid av godo, konstaterar Lennart Lundmark, när han ser tillbaka på familjehistorien.
- Det fick till följd att man istället för kontanter tog ut varor i affären och därmed drog på sig en del skulder. För hur mycket man än arbetade tycks det som om att de blev allt mer skyldiga, noterar Lundmark avslutningsvis.
Själv har han fortfarande stark kontakt med Svanträsk. Han är nämligen ägare av sin farfars och fars hemställe.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om