Fråga:
Jag är gift sedan sex år tillbaka och min man har många goda sidor.
Han är ansvarsfull, snäll, intelligent, pålitlig och tar hand om hemmet och vår dotter.
Mitt problem är att han är oengagerad i allt som handlar om att hitta på saker med oss. Han gör sällan något roligt, han och jag gör till exempel aldrig något ensamma tillsammans, och han hittar aldrig på något med vår dotter utanför hemmet.
Han går ut med sina kompisar några gånger i månaden, så han sitter inte alltid hemma och tittar på tv.
Ofta när jag pratar med honom svarar han knappt och om jag försöker hitta på något spontant säger han alltid att det inte går för han har planer, men jag ser inga.
Jag har tagit upp detta med honom otaliga gånger, att vi ska hitta på mer saker tillsammans. Då kan det bli lite bättre ett tag, även om vi oftast bara går ut tillsammans på stan i några timmar, men det är ju något i alla fall. Jag får aldrig träffa hans kompisar, inte ens när de har familjesammanskomster, utan då går han själv.
Jag har också pratat om att jag har ett behov av att bli uppvaktad eller uppmärksammad ibland. Inget stort, men något! Om jag tar upp det blir han oftast arg och tycker att han gör så gott han kan och att det inte ligger i hans natur att vara romantisk. Jag har föreslagit parterapi, men han vägrar.
Jag hittar på saker med kompisar istället, men vet inte hur jag ska komma vidare. Jag vill inte skiljas, för han har som sagt många goda sidor.
"Rosen"
Svar:
Du inleder ditt brev med att beskriva din mans många goda sidor. Som vi uppfattar är din upplevelse dock att det finns ett oengagemang hos honom som rör familjelivet och parrelationen vilket påverkar ert liv tillsammans.
Alla par har sitt eget sätt att kommunicera med varandra. Det är vanligt i en parrelation att det uppstår ett mönster i samspelet. Vi får en känsla av din beskrivning att ert mönster har utvecklats på ett sätt som ingen av er är särskilt nöjda med.
Du beskriver livssituationen från ditt eget perspektiv, vad du är missnöjd med men även vad du skulle må bra av, känna dig tillfreds med. På samma sätt kan man tänka att din man också har förväntningar på relationen ur sitt perspektiv.
Finns det något annat sätt än det du redan provat att nå fram till honom? Har det tidigare funnits perioder under relationen då du upplevt att ni haft en mer ömsesidig dialog, då ni haft ett utbyte av att prata om tankar, känslor och behov?
Har det funnits perioder då ni haft bättre förutsättningar att skapa känslan av samhörighet? Finns det i dag yttre hinder som gör det svårt att skapa tid tillsammans som par
Du nämner till exempel att du och din man aldrig gör något ensamma tillsammans. På samma sätt kan vi tänka att det över tid vuxit fram inre hinder inom var och en, som kan ta sig olika uttryck. Har det med tiden utvecklats en anklagande ton som påverkar stämningen och glädjen i relationen?
Du vet vad du själv tycker, tänker och känner men du vet mindre eller kanske väldigt lite om hur din man tänker om att vara partner, pappa och en del av familjen.
För att komma vidare behövs nya förutsättningar. Att skapa tid för er som par är en viktig förutsättning. Ni behöver få till stånd ett samtal med ett innehåll och en känslomässig närvaro och lyhördhet som ger båda en möjlighet att lära sig mer om relationen.
Att bli lyssnad på och få bekräftelse gör att man upplever samhörighet och känner sig betydelsefull – vilket är viktiga byggstenar i en relation.
Staffan och Stina