Fråga:
Jag och min man har haft en fantastisk sommar med mycket ledighet, vackert väder och framför allt tid för varandra. Men nu är semestern slut och min man har ett väldigt krävande arbete som gör att han tillbringar mesta delen av sin tid antingen i bilen eller i luften på väg till möten av olika slag.
Jag har känt mig så uppskattad och älskad den här sommaren men får ont i magen bara av att tänka på hur det blir nu när han börjat om att jobba. Förutom att ensam dra lasset på hemmaplan känns det som att han prioriterar mig efter sitt jobb.
Vi har diskuterat det här många gånger och han har lovat bättring om och om igen men det har inte blivit någon förändring. Jag vet att han älskar mig men älskar han sitt jobb mer?
Karin
Svar:
Hej Karin! Tack för din fråga. Du beskriver att din man ägnar mycket tid till sitt arbete. Det blir ett problem för dig när du har en längtan efter mer tid tillsammans. Det förefaller som att problemet som du upplever funnits en längre tid. Du beskriver din oro över hur det kommer att bli när semestern är slut och allt återgår till vardagen. Du skriver att du vet att han älskar dig men uttrycker även en osäkerhet; älskar han sitt jobb mer än mig?
Det finns en frustration i din beskrivning. Å ena sidan vet du att han älskar dig av olika anledningar som inte framkommer i ditt brev. Det finns någon känsla som väcks inom dig i det som handlar om hans beteende, att han väljer att tillbringa så mycket tid med sitt arbete. Det stämmer inte överens med de behov du har i en parrelation.
Ni har pratat förut, gjort överenskommelser men de har inte infriats, skriver du. Finns det något under ytan, något som ni behöver prata mer om? Behöver ni veta mer om varandra för att bättre förstå hur det påverkar val man gör i relationen? Tänker ni lika om vad det är att vara i en parrelation, både vad det gäller tid men kanske framförallt vad vi gör av den; vad som är viktigt för mig att få uppleva under den tiden.
Har det kanske över tid alltid funnits en skillnad som har blivit alltmer märkbar, av olika skäl, för dig nu?
När du nu tänker på skillnaden, hur bra den här sommaren varit för dig väcker det en oro att det ska bli på samma sätt som tidigare, när ni återgår till vardagen. Finns det ett gammalt negativt mönster i det sätt ni talar om det som påverkar din olustkänsla, ökar din ängslan att ni inte ska hitta en lösning?
Med tanke på det du beskriver kommer det att vara viktigt att du själv reflekterar och öppnar dig för att se en del av dig själv, att det är du som känner dig sårad, du som har svårt att förlåta sveket utifrån det du upplever att ni kommit överens om men även att det är du själv som känner dig övergiven, om det är det du känner, du själv som önskar få kärlek.
Samtalet bör således initialt inte handla om honom utan om hur du upplever honom och vad som händer med dig när du inte får det du behöver.
Kan upplevelsen av den tid ni tillbringade tillsammans i sommar bli en början till samtal och dialoger om förväntningar i det som handlar om framtiden? Är det något som var annorlunda i jämförelse med andra somrar? Du har känt dig uppskattad och älskad. Du vet säkert vad du mår bra av att få, men är du lika säker på vad han behöver?
Kan ni tillsammans i ett samtal utveckla en känslomässig lyhördhet, lyssna in varandra utan att värdera? Ett sådant samtal ger en möjlighet att öka förståelsen för dig själv och din man. Det är ett tillfälle att ge uttryck för var och ens inre känslomässiga behov i relationen. På så vis kan dialogen öppna upp en känsla av mer tillförsikt inför framtiden.
Stina och Staffan