Den förödande stadsbranden vid Piteå gamla stad (Öjebyn) medförde att staden skulle byggas upp på nytt igen. Av olika orsaker bedömdes inte en återuppbyggnad vid kyrkan i Öjebyn vara tänkbar och som alternativ fördes Kåge fram som ny tänkt stadsplats.
Under bussfärden informerade lokalhistorikern Åke Berggren om de olika turerna vid valet av ny stadsplats. Det som verkade klappat och klart för att förlägga den nya staden i Kåge och med det nya namnet Hedvigs stad, tog en oväntad vändning när stadsborna plötsligt förordade ny stadsplats vid Häggholmen; som även blev det slutliga beslutet och där ligger staden ännu.
Bussresan stannade först till i Byske där dels karamellfabriken fick besök, dels Byske gästgivargård där en välsmakande lunch intogs. Där anslöt även Ulf Lundström som med sina gedigna kunskaper om Skelleftebygden kunde ta vid berättelsen och visa hur Kåge förekommit som tänkt stadsplats både 1648-1652 samt 1666 som ersättning för Piteå stad.
En bidragande orsak till att flytta staden till Kåge var att i Piteå stads handelsprivilegier ingick förutom Piteå socken (som vid stadens grundande innefattade hela älvdalen upp till norska gränsen) även Skellefteå och Burträsk socknar. De som var bosatta inom detta område och ville bedriva handel blev tvungna att bosätta sig i staden. För Skellefteås och Burträsks befolkning var Öjebyn långt bort och av intresse att staden förlades närmare deras hembygd.
Av stadsplanerna för Kåges del blev det ingenting men önskemålen om en stad närmare dessa socknar resulterade i att det på 1840-talet igen blev aktuellt med att grunda en stad i Skellefteå socken. Kåge var åter en aktuell plats att förlägga den nya staden men tvingades på nytt se sig bortvalda till förmån för området runt landskyrkan i socknen där den nya staden Skellefteå anlades 1846.
Båda de för Piteå stad tilltänkta stadsplatserna i Kåge; dels på Ön i Kåge där en minnessten finns om det tilltänkta stadsområdet, dels vid området Granden, besågs av bussresenärerna. En visning av det näraliggande repslageriet i Kåge hanns även med. Repslageriet drevs i dåtida funktion i drygt 100 år men avvecklade sin produktion för cirka 40 år sedan och sysslar numera endast med import av färdiga produkter.