Vår älskade mamma, Vilma Holmgren, Piteå, avled oväntat i sitt hem på morgonen den 28 februari. Trots att mamma skulle fylla 81 år till sommaren så var hon pigg och glad, inte lika rörlig längre eftersom värken tilltagit de senaste åren.
Mamma växte upp i Vittangi som dotter till Helena och Johannes Vinås. 1956 gifte hon sig med vår pappa Rudolf Holmgren och 1957 gick flyttlasset till Piteå. De bosatte sig först i ett av punkthusen på Strömnäs, men 1964 byggde de huset som mamma bodde kvar i ända tills sitt frånfälle. När de flyttade till huset var mamma hemmafru till en början, det var ju fyra barn att tand om. Så småningom så skaffade hon sig en utbildning på Strömbackaskolan inom mat och hushåll. Och det var inom det yrket hon hade olika anställningar, bland annat på Pitholmsskolan.
Mammas riktigt stora intresse var loppis och hantverk av olika slag, många av hennes alster pryder släkten och vännernas hem. Ett annat stort intresse var idrott, kanske inte så mycket som utövare men som åskådare, hon följde med glädje alla idrottsevenemang. Jag minns speciellt en sommar när jag och mamma tillsammans såg alla etapperna på Tour de France, om någon kunde heja på framför teven så var det mamma. Hon var en ständig följeslagare på de sporter som familjen utövade, för knappt en månad sen var hon och såg en av sina barnbarns innebandymatcher i Skellefteå, givetvis hördes hennes busvisslingar och hejarop över hela sporthallen.
Pappa och mamma reste mycket, både inom och utanför Sverige. När de reste i Sverige så var det med husvagnen, den älskade verkligen mamma. Så när pappa dog 2013 och mamma inte hade något körkort så trodde nog de flesta att campinglivet var slut för hennes del, men så blev det inte. Med stor hjälp av sina barn i Piteå så ställde hon upp husvagnen på Hemlunda förra sommaren. Här visade hon verkligen upp sin viljestyrka och klarade campinglivet helt själv, ett stort tack till alla snälla chaufförer på färdtjänsten. Det var också samma viljestyrka som gjorde att mamma klarade av att bo själv i huset, även om hon tog hjälp med tex snöskottningen så var vi barn ofta förvånade över saker hon uträttade i huset.
Jag tror att många kommer att minnas vår mamma som en glad, uttrycksfull och social person, full av upptåg, hon hade alltid något att säga till alla. Det är så vi barn kommer att bevara hennes minne i våra hjärtan.