Min kompis och vän Ulrik Eriksson har avlidit i en ålder av 91 år. Ulrik föddes i Åsele som på den tiden var en ort där unga pojkars yrkesbana skulle bli skogsarbete. Men Ulrik ville studera vidare, visserligen blev det en kortare tid i skogen, men han ville studera vidare. Så det blev studier i Uppsala och Lund. Han mötte också sin älskade livskamrat och fru Eva Jansson, vars far, och mor var ägare av en lanthandel i Nystrand.
Men Ulrik blev kvar i Lund, där han fick ett arbete i det som krävdes otroliga kunskaper i grammatik i svenska språket. Ulrik fick tillsammans med tre andra skriva i Svenska Akademins ordbok (SAOB) volymen se-si. Det var och är som en elitserie i idrott där få utvalda får delta i. Nu spelade Ulrik i bokstävernas elitserie.
Elitserie, eller allsvenskan kunde det också ha blivit för Ulrik. Han spelade fotboll i Åsele och var så duktig och skicklig att han fick anbud från två allsvenska fotbollsklubbar. En sådan bedrift får ingen som inte satsar, men tyvärr fick han en knäskada som kunde ge men för fortsatt rörlighet. Men för Ulrik blev det Lund där han skrev i bokstävernas elitserie i 26 år. När Ulrik blev pensionär flyttade paret till Nystrand där de köpte det hus som Evas far ägde som sommarbostad, och med en tillbyggnad ordnade de en fin bostad med många bokhyllor metervis med böcker. Eva och Ulrik var mycket trevliga och gästvänliga och jag kände mig välkomnad när jag kom dit.
Det var där som jag fick kontakt med ”professorn” som en del kallade Ulrik. Ulrik skrev också en avhandling i nordiska språk och blev docent i nordiska språk. Jag är lycklig ägare av volymen som jag fick av Ulriks avhandling.
Nystrandsborna skulle skriva om byn, och det var där som Ulrik kom med i bilden. Nu blev planerna att skriva en bok om Nystrand, som tog fem år i anspråk och volymen på boken blev 475 sidor. Det fanns inget namn på boken, och det var först när vi valde ut kort som var tagna från Kvällsberget som bokens namn kom till. Boken blev betittlad ”Mellan Kvällsberget och Piteälven”. Det blev ett tryckeri i Luleå som skulle edera boken. Jag har träffat den som ägde tryckeriet och han har sagt flera gånger att eran bok är den proffsigaste bygdeboken som om jag har tryckt, mycket av det är Ulriks förtjänst.
Ulrik var en alert och kunnig person som var insatt i mycket, och det var med sorg som jag för 5-6 år sedan märkte att hans minne började avta, men han var då över 85 år. Han bodde de senaste åren på äldreboendet Nyberga, där han fick den allra bästa vård som någon äldre människa kan få. Jag och de få som är kvar i ”kommittén” som var ansvariga för utgivandet av Nystrandsboken ”Mellan Kvällsberget och Piteälven” lyser frid över minnet över denna otroligt kunniga person, och det har varit en ynnest att få lära känna denna person.
Vi lyser frid över minnet av Ulrik, och tänker på Eva som har förlorat sin älskade man, samt systersönerna.