Filosofie doktor i arkeologi Sven-Donald Hedman, Arjeplog, har avlidit i en ålder av 62 år efter en kort tids sjukdom. Närmast anhöriga är makan Gun, barnen Malin, Sofi och Niklas och barnbarn samt fadern Sven-Olov och syster Yvonne.
Sven-Donald växte upp i byn Stensund utanför Arjeplog. Intresset för arkeologi väcktes tidigt. Redan vid 12 års ålder hittade han sina första arkeologiska fynd i närheten av barndomshemmet. Fynden i form av pilspetsar lämnade han in till doktor Einar Wallquist, Silvermuseets grundare och dåvarande museichef. Wallquists entusiasm och engagemang kring fynden fick Sven-Donald att bli ännu mer intresserad och Wallquist förblev något av en mentor för honom. Efter en tid som snickare började Sven-Donald studera arkeologi vid Umeå universitet där han senare la fram sin doktorsavhandling.
Bjørnar Olsen, professor i arkeologi och Sven-Donalds kollega beskriver Sven-Donald som en av de allra främsta specialisterna inom sitt primära arkeologiska forskningsfält: samisk bosättning och ekonomi under järnålder och medeltid. En fråga som Sven-Donald intresserade sig mycket för var renskötselns uppkomst där han argumenterade för att det kunde ha skett tidigare än vad man traditionellt hade antagit, kanske redan under sista delen av järnåldern. Med anledning av det blev han involverad i flera internationella forskningsprojekt med banbrytande fältarbete i Sverige, Norge och Ryssland. Genom dessa blev han också knuten till Senter for samiske studier vid universitetet i Tromsø - Norges arktiske universitet där han var verksam fram till sin bortgång. De sista tre åren ledde han forskningsprojektet "Hunters in transition" och de sista resultaten från projektet blev publicerade i tidskriften Rangifer bara en månad innan hans död.
Samlarintresset och intresset för samisk kultur avspeglade sig även i Sven-Donalds fritid. Han samlade bland annat på vinylskivor, gamla fiskerullar, frimärken, sameslöjd och samekonst. Musikintresset var en stor del av Sven-Donalds liv och han slutade aldrig att upptäcka ny musik.
Sven-Donald var Arjeplog trogen under hela sitt liv. Inte minst trivdes han i skogen och fjällen, där han gärna strövade runt, ofta i sällskap med familjens hund. Under många år var Sven-Donald även engagerad i fotbolls- och ishockeyklubben, först som spelare och därefter som tränare på såväl ungdoms- som seniornivå.
Med sin underfundiga humor och barnasinnet i behåll hade Sven-Donald en naturlig förmåga att smälta in och bjuda på sig själv i alla sammanhang, oavsett om det handlade om utgrävningar i Ryssland, skoterutflykter med familjen eller att gå på fotbollslandskamp iklädd klappkeps med barndomsvännerna. Vi är många som saknar honom.