Jag kan inte förstå att vår älskade pappa inte finns hos oss mer. Han var den snällaste och hade det varmaste hjärtat. Att han fick sluta sina dagar där han en gång föddes känns så fint. Som äldst av sju syskon fick han fort börja hjälpa till hemma. Yrkeslivet började på boardfabriken, och senare på Assi - pappersbruket där han troget blev kvar tills han var tvungen sluta av hälsoskäl.
1960 gifte han sig med Anna-Lena född Burström. Två år senare kom jag, och ytterligare fem år senare kom min älskade lillebror. 1968 köpte han och mamma hans barndomshem, där har de bott sen dess. Många sjukdomar har han drabbats av och vissa saker har fått försakas på grund av det. Aldrig har han klagat utan gjort sitt bästa och varit positiv.
Pensionärslivet har bestått av att vara i skogen, på vedbacken och att han och mamma har hjälpts åt med hus och tomt. Det som stod honom allra närmast var familjen. Han älskade oss alla - frun, mig och min bror, måg och svärdotter och inte minst barnbarnen. Han kunde göra allt för dem och sken alltid upp när de kom. Han tog alla tillfällen i akt att retas, fast det tyckte de var ganska kul. Jag är så glad att han hann träffa sitt första barnbarnsbarn som han tyckte så mycket om.
En snäll, omtänksam, varm, flitig make, pappa, morfar, gammelmorfar och svärfar har lämnat oss. Han kommer alltid att finnas i våra hjärtan och i våra minnen. Tack för allt. Han fattas oss.