Ingenjör Staffan Bergsten, Järfälla, har efter en tids sjukdom avlidit 74 år gammal.
Staffan kom till världen i en banvaktsstuga i Björkåbacken i Ångermanland. När mamma Astrid skulle till, fick pappa Erik lyfta trampdressinen på spåret och trampa sju kilometer till Selsjön och hämta barnmorskan. En kort tid senare blev det att hämta prästen för dop med samma trampdressin. Inga tåg stannade i Björkåbacken.
Födelseplatsen Björkåbacken var den första i det som skulle bli en lång rad banvaktsstugor och järnvägsknutar under uppväxten. Där passerade ortsnamn som Björnsjö, Gottne, Bastuträsk, Luleå, Långträsk och Jörn innan det var dags för Staffan att lämna boet och stiga ut i arbetslivet. Då var han nyutexaminerad ingenjör vid läroverket i Skellefteå. Industrin ropade efter ingenjörer. Staffan valde LM Ericsson.
Staffan var nummer tre i barnaskaran på sju, med två äldre systrar och sedan bara småbröder, som såg upp till storebror. De minsta av småbröderna lyssnade andäktigt på Staffans berättelse om livet som feriearbetande banarbetare i Kaisepakte på Riksgränsbanan, om hur banarbetarna i brist på pålägg på hårdbrödsmörgåsarna bara gick ut och viftade med mackan i den mygg- och knottfyllda luften. Det trodde småbröderna länge var sant.
Lika stora var småbrödersöronen under Staffans skildringar av ishockeyspelandet i Jörns IF i division II Norra A. Då fick vi höra hur målvakten Staffan bad den egna backen om ett skott i den långtråkiga 16-2-matchen mot Sorsele. Ishockeyintresset höll i sig livet igenom och laget framför andra var Skellefteå AIK.
1963 gick flyttlasset till Stockholm och ett hyresrum och en väntande karriär vid telefonbolaget ”LM”. Staffan blev det växande storföretaget trogen under hela sin yrkesverksamma tid. Han var bland annat med om införandet av den nya digitala växeltekniken AXE. Det innebar omfattande utlandsresor till Nordamerika och Sydamerika.
Hyresrumslivet blev tack och lov kort. Staffan träffade Kerstin, en riktig stockholmska och de tu blev ett. Sedan blev det både tre och fyra med barnen Lena och Erik. Och med tiden kom svärson, svärdotter och så barnbarn. Staffan var släktkär och älskade familjeträffar och släktträffar. Till Kerstins och Staffans fina, egenbyggda sommarställe i Fågelsundet på gränsen till uppväxtens Norrland var alla välkomna. Det var där Kerstin och Staffan helst tillbringade fritiden och pensionärstiden. Idrottsintresset fick sitt utlopp också årligen i den internationella fotbollsturnering för ungdomar, Piteå summer games. Staffan utvecklade ett datorprogram som höll ordning på anmälda lag, spelplaner, matchprogram och allt annat som det behövde ordning på i denna stora turnering.
De sista åren skulle dock förmörkas av den obotliga cancersjukdom som drabbade Staffan. Mellan sjukhusbesöken fick han vistas hemma och med Kerstins omfattande stöd fick han också sin önskan uppfylld att få avsluta sitt liv i det egna hemmet, omgiven av sina närmaste. Närmast sörjande är hustru Kerstin och barnen Lena och Erik med familjer.