Förre kyrkoherden och regeringstjänstemannen Staffan Bergman har efter en tids sjukdom avlidit i sitt hem 78 år gammal. Närmast sörjande är hans hustru Ethel, barn och barnbarn.
Staffan föddes och döptes i Stockholm. När Staffan var två år flyttade han till Indien eftersom hans föräldrar Ture och Terese Bergman skulle arbeta som missionärer. I Indien bodde familjen i Betul men Staffan och hans syster Karin gick även en del av tiden på en svensk internatskola i Kodaikanal. Familjen återvände till Sverige 1947 då han var tio år.
Skolgången genomfördes i Gävle, Helsingborg och Umeå och följdes av militärtjänstgöring i Luleå. När det var dags att välja utbildning fanns det bara ett alternativ: Han ville läsa till präst och han valde Lund som studieort. I Lund träffade han också sin livskamrat Ethel.
Staffan prästvigdes i Luleå i december 1962 och tjänstgjorde sedan som präst i Piteå Landsförsamling och Bjurholm. Han trivdes mycket bra med norrlänningarna och berättade ofta om tiden i Norrland som en aktiv och härlig tid.
Däremot trivdes inte Staffan med utvecklingen i Svenska kyrkan. Han tyckte det började tillåtas alltmer som inte var förenligt med Bibeln och den lutherska bekännelsen. Till slut blev det omöjligt för hans samvete att stanna kvar och därför valde Staffan 1974 att lämna sin prästtjänst och Svenska kyrkan. Detta blev uppmärksammat i flera norrlandstidningar. Familjen lämnade nu prästgården och flyttade till Hägersten i Stockholm. Han sökte nytt civilt arbete och började arbeta på Riksskatteverket som följdes av Statens arbetsmarknadsnämnd och Statens arbetsgivarverk. De sista nio åren fram till pensioneringen arbetade Staffan med personalfrågor på Civil-, Finans- och Justitiedepartementet.
Sitt största engagemang hade dock Staffan fortfarande i sin roll som präst som han fortsatte parallellt med sina statliga anställningar. Ett par år efter utträdet ur Svenska kyrkan var han med och bildade en församling som senare blev en del av Lutherska Konkordiekyrkan där han tjänstgjorde som kyrkoherde och präst ända fram till sin död. I många artiklar och predikningar framgick det hur noga han var med lärofrågor och att läran enbart ska bygga på Guds ord. Samtidigt betonade han att kristendomen egentligen endast handlar om att en syndare genom tron tar emot Jesus som sin Herre och Frälsare och att detta är det viktigaste i livet.