Sonja Bäckström, avled på Hortlaxgården den 26 juni i en ålder av 77 år.
"Gud är god", sa hon med svag röst och märkt av sjukdom. "Det finns så många sjuka som inte kan få vård, jag har det bra". De blev de sista orden hon sa till mig, några dagar senare dog hon. Det är också ord som speglar den gudsförtröstan som Sonja genom livet så självklart levde i. När hon under livets växlingar fick gå igenom svåra perioder så var hennes svar "jag lämnar det åt Herren" och där i Guds hand lät hon oro och ovisshet ligga. Hon fick erfara att Gud kan man lita på.
Sonja växte upp i Hortlax i ett varmt troende hem, yngst av sex syskon. Hon var ofta sjuk under uppväxten då hon tidigt drabbades av en svår infektionssjukdom som ledde till att hon led av skakningar i händerna. Detta påverkade henne genom livet. Sin första anställning fick hon vid Hållands folkhögskola, där hon jobbade i köket och med lokalvård. Där trivdes hon, blev kvar många år och fick vänner för livet. Hon träffade sin första man där och med honom bodde hon på olika platser i landet men flyttade slutligen till Piteå. Där arbetade hon som lokalvårdare på sjukhuset, blev uppskattad för sin noggrannhet och fick fina arbetskamrater.
Efter att ha varit ensamstående några år träffade hon Östen och flyttade i samband med giftermålet till honom i Råneå. De flyttade senare till Hortlax. Sonja fick då närmare till jobbet men också till släktingar som behövde hennes omsorg. Varje dag besökte hon sin mamma, bror, fastrar och mostrar. När hennes man blev allt sämre så skötte hon honom troget i hemmet tills de båda blev inlagda för vård.
Sonja engagerade sig också flitigt i kyrkan och hade flera uppdrag inom Hortlax församling. Hon blev uppskattad för andakter hon höll på olika platser, där hon ibland läste dikter som hon skrivit. I dikterna blandades humor och allvar och ofta fanns tonen av tacksamhet till Gud.
Moster Sonja lekte helhjärtat med oss som barn, berättade ritsagor, sjöng gamla barnsånger med många verser eller "Bä, bä vita lamm" baklänges, satte tydliga gränser och var en hejare på Fia med knuff. Sonja hade modet att förändra det hon ansåg viktigt och sinnesro att acceptera det som inte gick att förändra och lämnade allt i Guds hand.
Vi är många som saknar Sonja, framförallt hennes make, syskon, syskonbarn, släkt och vänner. Vi har förlorat en engagerad medmänniska, en trogen förebedjare och en älskad vän.