En kär gammal vän har nu lämnat jordelivet för någonting nytt på en annan plats. I den sorgen och saknaden som medföljer hans bortgång så lämnar han också ett stort tomrum efter sig och väldigt många fina minnen.
En plats som han tyckte mycket om att vara på var min kyrkstuga i Älvsbyn. En plats för återhämtning kombinerat med nöje – där vi spelat på trav, ätit ute på pizzerian, umgåtts och hälsat på bekanta. En kort tid före hans död hade han önskat att få åka dit igen, tyvärr blev det aldrig så.
Alla gånger vi varit och fiskat tillsammans och bott i skogskojor. Vid ett tillfälle skulle vi åka iväg till en tjärn och bada. Han gick ner till vattnet och doppade fötterna innan han hojtade: "Herregud vad djupt det är, jag drunknar".
I travet hade vi ett gemensamt intresse, där vi har hunnit med att vara på otaliga travbanor genom åren – Örebro, Mantorp, Boden, Skellefteå för att nämna några.
Hans kärlek till sina egna hästar som han hade hemma på gården i Svensbyn gick inte att ta miste på. Eller kärleken till djur överhuvudtaget, hans katter var hans allt. För att inte glömma våra semestrar ihop i södra Sverige där vi har besökt Finspång vid två tillfällen och även där bara kopplat av och umgåtts med vänner.
Han sålde för inte så länge sedan gården i Svensbyn och flyttade in i en lägenhet i centrala Piteå, nästintill att vi blev grannar.
Han var så nöjd och som pricken över i så gick han för två månader sedan i pension och skulle nu leva livet. Tyvärr ville ödet något annat och han är nu på en annan plats.
Han är och kommer vara evigt saknad, tack för alla våra fina minnen.