Fredag den 6 oktober avled Roland Edholm, Obbola, efter en tids sjukdom. Vi känner alla stor saknad! Närmast sörjande är hustrun Eva, dottern Anna med familj, dottern Monica och syster med familj.
Roland föddes som nummer tre i en syskonskara på fyra. Vår mamma Hildur berättade för mig att Roland beställde en lillasyster när fjärde barnet var i hennes mage. En lillasyster med mörka ögonbryn och grön kappa skulle det vara. Mörka ögonbryn föddes lillasystern med och den gröna kappan syddes senare. Roland hade en bestämd vilja och visste vad han ville redan som liten.
Vilja, beslutsamhet och ambition har präglat Rolands liv och inget har blivit serverat på silverfat. Vår pappa Henrik dog 1954 strax innan Roland skulle fylla tolv år. Roland berättade för mig att han på pappas begravningsdag tittat sig själv i spegeln och tänkt ”det är tur att jag är vuxen”. Han tog också en vuxens ansvar, arbetade som förrådspojke på SCA och hjälpte på så sätt vår mamma med ekonomin de första åren efter pappas död.
Ett stort och viktigt steg för Roland var att han bestämde sig för att studera, först avklarades realexamen på Solviks Folkhögskola och efter det Tekniskt gymnasium i Skellefteå. I Skellefteå träffade han också Eva som blev hans hustru och livskamrat. Två döttrar föddes, Anna och Monica. Familjen har alltid varit Rolands stolthet och självklara centrum.
Idrottsintresset var en röd tråd i Rolands liv. Från tidig ålder fotboll och spel för Obbola IK, tillsammans med bröder och kusiner. I A-laget spelade under en period tre brödrapar från vår släkt. Senare kom tennisen att bli allt viktigare, men intresset för fotbollen fanns alltid kvar. Musik och sång har också betytt mycket för Roland. Taube var en av favoriterna och Roland fixade alltid skön bakgrundsmusik under våra middagar tillsammans. Roland var också under några år medlem i Holmsunds Manskör.
ASSI i Piteå blev Rolands arbetsplats fram till 1986. Då kom en utmaning som Roland inte kunde motstå. Han erbjöds jobb på International Paper IP i Alabama, flyttlasset gick till USA. Eva och Rolands hem i Daphne blev ett resmål för mig och min familj och för många andra i vår stora släkt. Ni välkomnade alla besök från Sverige och bjöd generöst på husrum, guidning och er tid.
Efter tjugo spännande, utvecklande och berikande år, återvände Roland och Eva till Sverige. Ni byggde med stor glädje och stolthet Villa Edholma längst ut på Vitskärsudden i Obbola. Här skulle ni ha fått leva tillsammans många år till. Tyvärr blev det inte så! Roland drabbades av sjukdom som sakta bröt ner hans kropp och hans livsgnista.
Roland kallade mig ofta för lillasyster, med värme och glimten i ögat. Jag är och har alltid varit stolt över att vara Rolands lillasyster! Saknaden är stor, men mitt i sorgen finns glädjen över alla fina minnen!