Märta Hedström, min kära hustru, har avlidit. Hon blev 68 år. Efter en tapper kamp mot cancer fick hon i lugn och ro lämna jordelivet en vacker höstdag, omgiven av sina närmaste.
Märta föddes i Hillsand långt inne i Ströms Vattudal i Jämtland där hennes föräldrar Fridolf och Gertrud Nilsson var föreståndare för ett skolhem med barn till samer och nybyggare. Familjen flyttade till Borgholm på Öland i början på 1950-talet där pappa Fridolf var EFS-pastor.
Familjen flyttade till Kalmar när Märta var tonåring. När vi möttes var hon nästan klar med sin förskollärarexamen. 1970 blev vi äkta makar med bostad först på Burströmska Gärdan och från 1974 i en villa som vi byggt i Alvik. Vi fick den rika gåvan att bli föräldrar till tre söner, Anders, Kjell och Simon. Märta ville mycket bestämt ge våra pojkar den bästa tänkbara start i livet så hon valde att säga upp sin tjänst och jobba hemma till dess Simon började skolan, en stark investering av Märta i våra barn.
Märta älskade barn och hon älskade sitt yrke. Hon ville att dagen i förskolan inte skulle stanna vid barnpassning utan vara planerad med en genomtänkt pedagogik som grund. Hon var högt älskad av barnen i de förskolor hon arbetade, Furuparken, Charlottendal och Klippan i stan samt Antnäs och Hedens daghem i Antnäs. Hon läste kurser på högskolan med sikte på särskilt barn med olika svårigheter. Märta hade mycket skickliga händer. Hon både sydde och stickade många, många plagg åt familjen. Jag förstår inte hur hon hann med allt och att samtidigt vara en engagerad och kärleksfull hustru och mamma.
Sång och musik var viktiga för Märta både hemma i familjen och i förskolan. Hon sjöng under många år med Alviks blandade kör. Hennes fina säkra altstämma ljöd också som solo. Märta hade lätt att se möjligheter särskilt då vänner eller människor i besvärligheter behövde det och hon var snabb att stötta i ord och handling. Många har sagt att hon spred positiva tankar och glädje i de sammanhang hon var. Ett stort intresse och en stark känsla av ansvar hade hon för EFS verksamhet, här i landet och utomlands. Hon startade i Alvik en mamma-barn-grupp. Hon gjorde också två resor till utlandsmissionens arbete i Etiopien. Hennes engagemang ledde till att hon var ledamot i EFS Norrbottens missionsråd.
Vi i familjen hade från första början det gemensamma intresset av att göra saker utomhus. Stort grönsaksland var en självklarhet för henne. Plocka och ta tillvara bär och svamp var också självklart. Vi vandrade i Lapplandsfjällen många gånger, i områden från Abisko i norr till Sjnjultje i söder. Vi var också i Hålland och Åre i Jämtlandsfjällen årligen. Där fanns Märtas båda äldsta systrar. Att vi fick möjlighet att resa ibland långt utanför Sverige var något vi var glada för. En midsommar i Samarkand vid västligaste Himalaya, med gruppresa till Moskva och Leningrad under Sovjettiden, med goda vänner till Filippinerna och med familjen till USA, Kalifornien, Florida, Chicago, Philadelphia var höjdpunkter.
Riktiga glädjeämnen för oss var de familjer som våra söner bildade. Sonhustrurna blev något av döttrar. De hittills åtta barnbarnen med var och en sin härliga personlighet har varit solstrålar från första stund. Märta hade glädjen att under sin sista tid ha hela familjerna nära sig i huset. Glädje, liv och lust runt henne var därför ständigt närvarande. Att Märta till sist fick flytta från sin kropp med all dess smärta och hem till Gud blev påtagligt och naturligt för barnen. Frid över hennes minne!