Många är det som genom åren fått lära känna ämneslärare Maria Jonsson. För mig har hon varit en ständig källa, kunskapsbank och vän. De stående telefonsamtalen under många, många år, ända fram till ett par veckor före hennes bortgång i en ålder av 93 år, var en viktig del av vår kontakt.
Jag minns henne som en underbar diskussionskamrat. Under åren, minst en gång i veckan och senare ,sedan hon flyttade till service-boendet Mogården litet mera oregelbundet, pratade vi om det mesta i samhället.
Vi hade inte samma politiska grundsyn, men i så mycket pratade vi om religion, politik, ja, det mesta som rörde sig i nuet.
Maria Jonsson var en lärare som de flesta elever hade mycket stor respekt för ,men som ändå hade ett stort hjärta bakom den kraftfulla fasaden.
Många är det som vittnar om hennes fasta grepp om lektionerna. Jag upplevde henne aldrig som lärare, men visst finns det en och annan elever som i efterhand öst såväl ris som ros över henne.
Sådana prisningar var hon heller inte rädd att berätta om under de samtal vi hade.
Jag lärde känna henne från den tid jag var engagerad i politiken. Då hon vid ett tillfälle resolut, under ett politiskt vänortsbesök som båtledes företogs till i Finland, ”räddade” mig från att bli nedslagen av en något överförfriskad Piteåpolitiker. Denne fick för sig att jag inte skulle få samtala med mina politiska motståndare. Då Maria helt resolut tag i personen ifråga, lyfte honom med en hand och formligen lämpade iväg personen efter fartygsgolvet.
Hon hade en vass tunga och en lika vass penna. Inte minst i insändarform, när skrev ner sina synpunkter. Som boende på Mogården engagerade hon sig i äldrefrågorna, bland annat kring den mat som serverades.
Jag kan tänka mig att Maria Jonsson, om hon inte valt lärarbanan och det fackliga engagemanget, skulle ha blivit jurist.
För när vi diskuterade hennes engagemang för Pitholms byamän, för den gamla lutherska församlingens i Öjebyn upplösning och vissa politiska beslut, ja, då var det självaste lagboken som talade.
Inte alltid hade hon rätt, men hennes åsikter förtjänade ändå att respekteras. Hon och jag talade rakt ut till varandra, som vi sedan med respekt kunde lägga till handlingarna.
På senare år fick hon en viss politisk udd mot det parti som hon länge verkade för, Centern. Hon klargjorde att hon – i och med Fälldins avgång – gjorde ett politiskt avslut.
Stor är saknaden nu när hon inte längre finns i de levandes krets, inte längre argumenterar och diskuterar.
Onekligen har Maria Jonsson under några av mitt livs mest intensiva och lärorika år, yrkestiden i tidningsbranschen och även som politiker, satt sina spår och som aldrig glöms bort.