Vår mamma Magda avled den 29 augusti i Sunderby sjukhus. Hon blev 86 år gammal.
Hon föddes i Mausjaur 1928 och var yngst av fyra syskon, och dotter till Tekla och Bernhard Nord.
Mamma flyttade tidigt hemifrån och efter en tid med diverse ströjobb sökte hon till en restaurangskola i Karlstad. På utbildningen träffade hon Helen, som sedan kom att bli en vän för livet.
Efter avslu t ad utbildning reste de runt på olika platser i Sverig e och livnärde sig på arbete inom restaurangbranschen. Längtan hem gjorde att hon sökte sig hemåt och hon började på E ds tröms kafé, där hon träffade Sixten. De gifte sig och 1953 köpte de Centan , som ändrades till Centralhotellet i Arvidsj s ur. Till d amm s n d fick de oss, två pojkar.
Sixten blev sjuk så mamma fick tidigt själv ta hand om hotellet och oss. Hon stannade kvar och drev hotellet hela sin yrkesverksamma tid.
1965 träffade hon Börje Olsson f rån Svartbyn, Boden. De levde till s ammans till hans bortgång 1986. De k ö pte en somm a rs t uga vid S t enträsket , Grandal, där de tillvbrin g ad e mån g a lediga stunder tillsammans. Andr a intressen som de delade var fiske, sport och att spela bingo,
Hon flyttade t i ll en l ägenhet i centrumhuset i Arvids jaur efter att ha sålt hotellet och blev kvar där till sin bortgång.
Om mamma kan man säga att hon v ar en väldigt arbetsam pe r son , som aldrig såg några hinder. Byta däck på bilen var en självklarhet, likaså att snickra på stugan. Hon spred en positiv stämning och man kände sig alltid vä l kommen hem till henne.
I somm a rs t ugan trivdes hon och där bodde hon hela somrarna.
Hon gillade att sticka. Vi fick altlid sockar till jul. Andra intressen var matlagning och att b a ka. Man blev alltid väl omhän d ertagen vid besök hos mamma. Man kände sig nästan som man var på restaurang, då hon gill a de att duka fint och laga god mat. Hon var även intresserad av sport, resor, läsa noveller, l ösa korsord och musik. Hon tyckte om a tt få besök av släkt och vänner och barnbarnen låg henne myck e t varmt om hjärtat.
Vi känn e r stor sorg och sakn a men får också glädjas åt de ljusa och fina min m en vi har kvar av vår mamm a , s värmor och farmor.