Rune Jonsson avled i sitt hem i Lycksele den 1 september, en månad innan sin 86-årsdag. Närmast sörjande är barn och barnbarn.
Pappa lämnade livet i början av hösten, en årstid som han alltid gillat med naturens alla färgskiftningar och allt som ska skördas under ett par intensiva månader.
Han växte upp på gården Svannäs intill byn Kåbdalis i Norrbotten. Familjen bestod av mor, far och 6 barn där Rune var äldst. Uppväxten i en skogsbygd på 30- och 40-talet präglade tidigt ett intresse för natur, jakt och fiske, vilket han hade livet ut. Många är de fiskar, tjädrar, älgar och hjortronhinkar som han skördat från skogar och myrar under åren.
Hans yrkesbana startade naturligt nog i skogen där han utbildade sig till kronojägare och han var fram till början av 70-talet verksam, åt dåvarande Domänverket, på Sikå revir i Jokkmokks kommun. Senare gick flyttlasset till Lycksele och en tjänst som teknisk assistent, fortfarande åt DV. Arbetet innebar ansvar för maskinpark, arbetsmiljö samt andra miljöfrågor, något som han gillade starkt. Han arbetade även som försäkringsagent åt Folksam på fritiden.
Under hela sitt liv var han engagerad i att hjälpa andra människor med bland annat försäkringsskydd, deklarationer, bodelningar och mycket mera. Hans vana av administration och myndighetskontakter var värdefull för många.
Pappa var en föreningsmänniska med rötterna djupt i folkrörelsen. Han hade olika engagemang genom åren i arbetarrörelsen, IOGT, Folksam, manskören, PRO, idrottsföreningar, mm. Som kommunalpolitiker i såväl Jokkmokk som Lycksele var det ofta demokratifrågor han brann för och i hembyn Kåbdalis var han eldsjälen som starkt drev idrottsföreningen med huvudinriktning på löpning och skidåkning. Pappa var själv en duktig skidåkare under 40/50-talet.
1960 gifte han sig med Astrid och de fick tre barn tillsammans, Björn, Carina och Thomas. Han och Astrid gick senare skilda vägar och en stor sorg för honom i livet var när yngsta sonen Thomas omkom i en bilolycka 1999.
Humor var något som alltid fanns nära till hands och han skrev kåserier i tidningar och i yngre dagar även revyer. Han var snabb i repliken och kunde även vara ganska enträgen i sitt engagemang i vissa frågor, vilket kunde leda till intressanta diskussioner. Han var även en duktig sångare.
Vi barn saknar nu vår fina pappa med hans goda grundvärderingar och humoristiska sätt. I vinter kommer småfåglarna på Granitvägen också att sakna en sann vän.