Med ofattbar sorg i hjärtat tyngs vi av nyheten att Henning inte längre finns med oss. Henning var min svärfar och den snällaste och mest ödmjuka människan jag har mött. Henning var alltid gullig, busig, gemytlig och snäll. Aldrig någonsin har jag hört honom säga något ont om någon. Han var godhjärtad och tålmodig. Otroligt hjälpsam och tillmötesgående. Som yngst i en syskonskara på elva barn hjälpte han alla sina syskon i deras sista levnadssår och var ett stort stöd för många vänner, som han alltid ställde upp för.
Henning var en duktig och flitig yrkesman, som först började som trummis i ”Roxys Eminenta”, sedan jobbade som målare i många år för att så småningom avancera till omtyckt yrkeslärare på Strömbackaskolan. Han var en elegant gentleman av den gamla skolan, som var omtyckt av alla på grund av sitt charmiga sätt och positiva inställning till livet.
Tillsammans med sin älskade hustru Torborg, som lämnade oss förra året, var han den trygga punkten i stora Lundberg-släkten. Tanken att aldrig mer kunna gå upp till deras mysiga lägenhet på Lillbrogatan känns outhärdligt för hans stora familj och vänskapskrets. Vi står och bugar i största tacksamhet och vördnad för all kärlek och trygghet Henning har gett oss genom åren. Henning är oändligt saknad och älskad.