Veterinär Hasse Höglund, Arvidsjaur, son till Bruno och Linnea Höglund har som tidigare meddelats avlidit efter en tids sjukdom i en ålder av 83 år. Han sörjs närmast av makan Marianne och barnen Åsa och Odd med familjer.
Barndomshemmet på Tallgatan, Arvidsjaur, med närhet till Prästberget med all natur var viktig. Intresset för djur väcktes om somrarna då han vistades i Järvträsk hos de jordbrukande morföräldrarna. Det var länge en dröm att bege sig till Kanada för att bli pälsjägare och paddla kanot. Pappa Bruno påpekade att det då var ett måste att kunna engelska. Detta i kombination med att ett par skidor fick kasseras efter backhoppning på Lillberget gjorde att den unge Hasse blev studiemotiverad.
Realen i Arvidsjaur och studenten i Malmberget 1952 följdes av veterinärstudier på ”Stutis” det vill säga Kungliga Veterinärhögskolan. De följande somrarna gjorde Hasse militärtjänstgöring inom kavalleriet K4 Umeå och Karlberg Stockholm. En alternativ karriär inom tävlingsridning lockade men yrkes- utbildningen fick gå före.
Hasse var amanuens vid institutionen för patologi vid Kungliga Veterinärhögskolan 1957–58. Han tog veterinärexamen 1961 vilket följdes av ett antal år som vikarierande distriktsveterinär, stadsveterinär och länsveterinär. Under sin tid som stadsveterinär i Luleå träffade han sin blivande fru, Marianne.
Tjänsten som distriktsveterinär i Arvidsjaur 1969 var tänkt att vara ett par år men han trivdes så bra att han stannade fram till pension. Hasse hade även uppdrag inom civilförsvaret, K4 Arvidsjaur och var nämndeman i två perioder.
På 70-talet fanns det alltjämt kvar många små familjejordbruk i Norrbottens inland som Arjeplog, Arvidsjaur och Jokkmokk. Distriktsveterinärens arbete innebar många resor dag som kväll och även besiktning vid renslakt. I mån av tid kunde sällskapsdjur också få hjälp, en verksamhet som med tiden blev viktigare och fick mer utrymme då de små jordbruken avvecklades. När det blev möjligt att verka som privatpraktiserande veterinär fortsatte Hasse långt efter pensioneringen att arbeta. Yrket blev en del av hans identitet och han älskade sitt arbete.
På fritiden lockade odling av grönsaker, fiske, jakt och att vistas i naturen sommar som vinter.
Som människa var Hasse lugn och trygg. Hände det saker sa han alltid att det kommer att ordna sig. Han hade ett stort hjärta och var en mycket vänlig människa. Förlusten av yngste sonen Tryggve var svår och han återhämtade sig aldrig.
Han lämnar ett stort tomrum efter sig och en mycket stor saknad.