Hans Lindberg, Luleå, har avlidit 66 år gammal. Han sörjs närmast av tre bröder och sin vän Anna Krigsman.
Hans Lindberg föddes och växte upp i Stockholm men besökte ofta släkten på sin mammas sida i Gråträsk utanför Piteå. Efter restaurangutbildning och värnplikt som kock vid F 21 i Luleå gick han gymnasiets handelsutbildning och arbetade sedan som resande säljare av tobaksvaror. Han flyttade till Piteå 1999 där han drev en tobaksaffär tillsammans med en kusin. Till följd av begynnande ohälsa flyttade han 2011 till Luleå och till en lägenhet i en god väns fastighet.
Hans Lindberg var en ordensbroder. Han blev efter flyttningen till Norrbotten medlem i logen Merkur av Svenska Druidorden och 2 000 medlem av Svenska Frimurarorden.
Hans Lindbergs stora intresse var matlagning och han var en skicklig kock. Han kom att bli en helt ideellt arbetande ”kökschef” i Frimurarlogerna i Luleå och många av de frimurarbröder som var honom behjälpliga i köket imponerades av hans matlagningskunskaper och hans pedagogiska sätt att förmedla dessa. Hans var en orubbligt lugn person, lika obekymrad om det var fråga om en middag för 150 personer eller en logekväll med 30 personer. Vid jultid kunde han under en dryg vecka ansvara för tre vällagade och dignande julbord, till frimurarna i Luleå och Boden samt till damklubben Tussilago, för tillsammans 200 personer. Frimurarbröderna i Luleå och Boden blev i sanning bortskämda med många vällagade måltider på husmanskostens grund.
Under flera år har Frimurarlogerna i Luleå iordningsställt lådor med julmat och i samarbete med församlingens diakoner fördelat dessa bland behövande, inte minst barnfamiljer. Hans Lindberg har under alla dessa år ansvarat för inköp av varorna, tillagning av maten och administrerat packning av det hundratalet lådor eller kassar som sedan kom att förgylla julen för många människor.
För sitt förtjänstfulla arbete till gagn för Svenska Frimurarorden erhöll Hans Lindberg 2012 utmärkelsen Prins Bertils frimurarmedalj.
Hans Lindberg hade ett dåligt hjärta och kraftiga lungbesvär efter rökskador som han fick vid en eldsvåda i Gråträsk då han var nära att bli innebränd. Trots att hans hälsa därefter stadigt försämrades behöll han hela tiden sitt goda humör och sin positiva framtoning. Hans kunde verkligen ”se” de människor han mötte och hade en förmåga att lägga deras namn på minnet.
Hans Lindberg var varmt kristen och detta präglade hans personlighet; han var förtröstansfull i sin livsinställning. Vid sitt frånfälle hade han varit kyrkvärd i Luleå domkyrka sedan flera år tillbaka och många äldre kyrkobesökare kommer att vid sina högmässobesök i domkyrkan sakna hans vänliga bemötande och omhändertagande.
Hans Lindberg hade trots sin ohälsa åtagit sig att vid höstens kyrkoval kandidera till Luleå domkyrkoförsamling. Detta var helt i linje med hans inställning; på förfrågan var han alltid beredd att ställa upp, ibland på gränsen till vad han orkade.
Även om Hans Lindbergs frånfälle inte kom helt överraskande för oss som stod honom nära känns det mycket tomt efter honom och svårt att förstå att han inte längre är bland oss.
Vila i frid käre Hans!