En legendar inom Storfors AIK har lämnat oss. Gunnar Öhlund, allas vår ”farbror Gunnar”, har efter en längre tids sjukdom utkämpat sin sista match.
Ingen människa har haft så stor betydelse för föreningens utveckling som Gunnar och för mig personligen är farbror Gunnar den absolut främsta förebild jag har haft.
Så här i efterhand inser man hur långt före sin tid farbror Gunnar egentligen var när det gällde ledarskap.
Organisation: Han var först i Norrbotten med att bilda en speciell ungdomssektion inom en förening vars syfte var att ta hand om alla idrottande ungdomar inom fotboll, skidor och ishockey. Sektionen som bildades 1951 gick under namnet ”SAIK:s Ungdomsklubb” och hade en egen styrelse.
Det var viktigt för Gunnar att ungdomsklubben fick en stark formell status och att det var ordning och reda.
Delaktighet/rekrytering: Gunnar förstod tidigt att idrottande måste ske på ungdomars egna villkor. Därför var det självklart att representanter för ungdomarna fick delta i styrelsearbetet för att kunna påverka och ta ansvar för verksamheten.
Han såg alltid till att någon ung påläggskalv fungerade som vice ordförande och skolades in i jobbet. Man blev alltid tagen på allvar och kände att man verkligen kunde påverka.
Förebilder: Att ungdomar behöver någon att se upp till och ha något att drömma om var en självklarhet för ”farbror Gunnar”.
Ett exempel på detta är att man varje sommar hade internserier/knatteserier där man delades upp i olika lag. Man fick förebilder både på det globala planet och på lokal nivå.
Enkelhet/humor: ”Farbror Gunnar” var en lysande pedagog. Han kunde både utveckla kollektivet och individen.
Han hade ett språk som alla förstod och krånglade sällan till fotbollen. Taktiken inför matcher var ofta enkel men vinstgivande.
Ett uttryck för hans tydliga men ändå humoristiska budskap kunde vara: ”Ska man bli duktig måste man träna! Enda orsaken till frånvaro från träning är eget dödsfall, men kom då ihåg att meddela detta i god tid innan!”
Beröm/uppmuntran: Långt innan namnet idrottspsykologi var uppfunnet insåg Gunnar hur viktigt det var att förstärka individens positiva sidor. Han var inte rädd för att ställa krav men gav alltid beröm och uppmuntran.
Under mina egna studier till lärare fick jag alltid uppmuntrande ord när vi träffades.
Värdegrund: Innan detta ord ens var uppfunnet visade Gunnar hur viktigt det var att man kände en identitet och stolthet över att tillhöra en förening. Längst ner på alla blad man fick stod att läsa: ”Tänk på att du är en SAIK:are – det bör synas på ditt uppträdande!”
Han ville pränta in att man skulle känna stolthet över sin förening men också att man har ett stort ansvar som föreningsmedlem att uppträda på ett bra sätt. Det är inte vem som helst som blir SAIK:are, du är en av de lyckliga!
Hängivenhet/social fostran: Han var hängiven sin uppgift till 100 procent och var fullt övertygad om att den fostran idrotten gav var det bästa sättet att hålla ungdomar borta från sociala problem. Idrotten skulle fostra ungdomen till ”goda samhällsmedborgare”.
Därför påpekade Gunnar ofta hur oerhört trevliga ungdomar vi hade i SAIK och det är ju till stor del farbror Gunnars förtjänst. Oerhört var ett ord som Gunnar ofta använde.
För att hedra Gunnars minne delar föreningen varje år ut ett pris, ”Gunnar Öhlunds Minnesstipendium”, till en ungdom inom SAIK som gjort insatser i hans anda.
Hans sätt att respektera ungdomar, möta dom på deras nivå, tro på deras förmåga, använda humor och förstärka deras positiva sidor har visat sig vara ett framgångsrecept i alla sammanhang.
Det har han lärt mig, farbror Gunnar!
Han har betytt oerhört mycket för många och han är oerhört saknad