Idrottsprofilen och sportklubbaren Gösta Åström har efter en tids sjukdom lämnat oss.
Gösta var känd för sitt stora hjärta för Luleå Sportklubb och kallades inom idrotten för Mister LSK. Att vara sportklubbare var det finaste han visste och det innebar i praktiken en fantastisk kamratanda och sammanhållning, enligt honom. Ordning och reda på ett vänskapligt och trevligt sätt var något av hans adelsmärke som ledare och när han pratade lyssnade alla.
Gösta Åström föddes 1935 och skulle den 17 december ha fyllt 80 år om livet fått sin fortsättning.
Sin yrkeskarriär inleddes som reparatör inom SSAB (som då hette NJA) och i början av 1960-talet blev han konsulent hos Luleå Sportklubb. Den aktiva karriären fortsatte sedan som idrottsplatsvaktmästare vid Hertsöns Idrottsplats och avslutades som tågmästare inom SJ.
Familjen med hustrun Alice och döttrarna Irene, Cathrine, Veronica och Linda har varit tryggheten under de mest aktiva åren.
Den aktiva karriären kom mest att handla om ishockey, som påbörjades 1949 då Gösta Åström gjorde debut i Luleå Sportklubbs pojklag 2.
Tillsammans med Fred Andersson och Bo Ehnmark bildade han en trio som höll ihop i vått och torrt.
1952 gjorde Gösta Åström debut som ledare. På kommando av Tage Blom, som var klubbens store ledare på den tiden.
"Tage sa åt mig att hand om ett pojklag – och det gjorde jag. Det var ingen idé att säga emot", berättade Gösta när jag intervjuade honom för många år sedan.
Han debuterade i A-laget 1953 och minns särskilt en match mot Älvsbyn, en avgörande match i den sista omgången.
"Vi låg under med 3–0 efter första perioden. Dick Lövgren samlade mig och Bo Ehnmark i ett hörn och sa att "ni ska inte göra annat än att spela fram mig. Det är jag som ska göra målen”.
Dick Lövgren, som gick center mellan Gösta och Bo Ehnmark, gjorde fyra mål och Luleå Sportklubb vann med 5–4.
Gösta blev lagledare för A-laget i fotboll samtidigt som han spelade ishockey och tränade ett pojklag.
Sitt främsta idrottsminne var när Luleå Sportklubb besegrade Kiruna AIF i junior-DM 1954.
I laget fanns spelare som skulle bli legendariska så småningom – Eilert ”Garvis” Määtä och Lennart ”Klimpen” Häggroth, som senare skulle bli världsmästare i Tre Kronor.
"Vi trodde vi skulle få storstryk", berättade Gösta. I stället vann vi med 10-1. Backparet Fred Andersson och Bo Ehnmark var planens giganter, spelade nonstop och var fantastiska. Fred Andersson var en fantastisk idrottsman, som var duktig i fotboll, bandy och ishockey."
Gösta Åström skulle aldrig komma på tanken att berätta om sina egna insatser eller på något sätt framhäva sig själv. Däremot hade han mycket beröm till övers för andra.
Vi är många som saknar honom.