Efter en lång tids sjukdom har vår pappa Ettores starka och höga röst klingat ut. En trött kropp har funnit ro i den sista vilan. Hans kämparglöd och personlighet lämnar avtryck hos oss som lever och kände honom väl. Han avled dagen före sin 79-års dag.
Ettore växte upp i Colzate, en liten vacker bergsby i norra Italien. Han föddes två år innan andra världskrigets utbrott och hans uppväxt kom att präglas av krigets och efterkrigstidens misär. Det var tufft har han berättat för oss. Vardagen handlade om att överleva och svält, sjukdom och missnöje var dagliga inslag under hans barn och ungdomsår. Familjer splittrades. I barndomshemmet fanns hans mor och två yngre brödet. hans far var utkallad i kriget till en avlägsen front.
Ettores berättelser har etsat sig fast hos oss som fått höra om hans upplevelser. hänförda och trollbundna har vi lyssnat till hans historiskt intressanta beskrivningar och förvånade har vi undrat hur han lyckats överleva. Dessa minnen tar vi till oss och tackar för att han har delat dem med oss. Vi glömmer inte.
Ettore kom till Sverige 1958. Vi denna tidpunkt befann sig vårt land i stort behov av arbetskraft och han var en av många invandrare som snabbt kom in på den svenska arbetsmarknaden.
Han var en skicklig svetsare och fick sin första anställning vid Svenska maskinverket och avslutade sin yrkeskarriär vid Götaverken Energy System. Med sitt stora kunnande och starka arbetsmoral avancerade han så småningom till resemontör. under många år höll han i stora projekt vid pannbygden i vårt avlånga land och sen även utomlands.
Här i Piteå, i samband med arbete vid ett av stadens pappersbruk, träffade han sin stora kärlek Margit. De fick tre barn tillsammans och 1975 slog de sig ner i Rosvik och byggde hus. Där blev de kvar.
Vi barn minns med glädje tillbaka på våra sommarsemestrar till Italien. Bilen packades med ett femmanstält och så bar det iväg. Vi fick uppleva så mycket. Höga bergstoppar där vi barn gled omkring på snön i våra träskor och djupa floddeltan där vi kunde bada. Vi fick lära oss äta hans mat med lokala anknytningar. Allt ifrån vildsvin, kanin och polenta till ungtuppar och småfåglar. Ja, skafferiet var brett och vi fick lära oss att uppskatta allt. Vi är tacksamma för att han visade oss alla dessa vackra platser och kulinariska smakupplevelser.
Barnbarnen låg Ettore väldigt varmt om hjärtat och han höll sig alltid uppdaterad och följde deras utveckling med stort intresse. De var det finaste som fanns. han var duktig på att samla hela familjen till en söndagsmiddag och att i timmar få sitta och prata och njuta av maten uppskattades av alla.
Ett annat stort intresse som han hade var motorsport och idrott. Han höll sig informerad om resultat och händelser såväl lokalt som nationellt. At kliva upp mitt i natten för att se en tidsträning i Formel 1 var en självklarhet för honom och något han inte ville missa. Ettore var en naturbegåvning när det gällde att lösa tekniska och praktiska problem av olika slag. Han var engagerad och kom ofta med förslag på lösningar och egna idéer.
Ettore drabbades av sjukdom tidigt i sitt liv. Polyneuropatin kom sakta krypande och det blev många år med sjukhusvistelser fram och tillbaka. Sista tiden tog sjukdomen över allt med och vann till slut över honom. Nu får han äntligen sluta kämpa, denna fantastiska överlevare. Tack pappa för allt.