Så slog klockan tolv till sist! Min farbror, fiskaren och båtbyggaren Erik Berggren, vår släkts genom tiderna äldste, har seglat in i evigheten i en ålder av 102 år.
Erik var en de som väckte mitt intresse för historia. Han berättade om människorna i vår släkt och om deras och hans eget slit med fisket i skärgården. Han berättade också om vardagen i kvarteren på Norrmalm där han växte upp mer än 40 år före mig.
Under 1970-talet började jag forska i vår släkts historia, något som snabbt ledde in på forskning om Pitebygdens historia. Oräkneliga är de samtal vi har haft genom åren, där Erik berättat och jag antecknat. Det har blivit många uppgifter som jag kunnat väva in i de artiklar och böcker jag skrivit genom åren.
Erik föddes 1911 på Norrmalm. Föräldrarna försörjde sig på fiske, och barnaskaran var stor. Pengar fanns det sällan, ”men vi hade i alla fall mat på bordet” berättade han. Erik och hans bror Birger fick tidigt hjälpa till i fisket, och övertog det sedan efter sina föräldrar.
Under 40-talet arbetade Erik en kortare tid på ”kolugn”. I början av 50-talet startade bröderna båtbyggeri på Berget, ett komplement vintertid, då inget större fiske kunde bedrivas.
På äldre dagar vacklade Eriks hälsa ibland och många gånger sa han att klockan var fem i tolv, med hänsyftning att det snart kunde vara slut. Under de sista åren var synen så dålig att han inte kunde läsa, men minnet var klart till för bara ett par år sedan.
Jag tackar farbror Erik för alla pratstunder och alla berättelser han har lämnat efter sig.