Min kära lilla mamma, Eivor Berggren, har lämnat mig och min familj några dagar före sin 89-årsdag.
Mamma föddes i Rosvik. Hennes pappa Konrad Sandberg var trafikbilägare och körde personer och gods mellan Rosvik och Piteå. Hennes mamma Sally blev sjuklig när barnen var små, och mamma och hennes tre äldre syskon fick tidigt ta stort ansvar. Hon började arbeta som piga hos en faster i byn, och var sedan på Olofssons livs.
När mamma var 20 år flyttade hon till en moster i Luleå och började arbeta som växeltelefonist. Efter ett halvår fick hon anställning på Tele i Piteå, där hennes bror Tage (Tess) var journalist på Norrbottens Allehanda.
I Piteå träffade hon min pappa Kurt, som då arbetade på Elbolaget. De gifte sig 1952 och flyttade till hans farfars gamla hus på Norrmalm. Efter några år lät de helrenovera huset. Strax därefter startade pappa sin Båtfirma Kurt Berggren i husets källare.
Mamma arbetade på Televerket till 1964 då stationen blev automatiserad och växeltelefonisterna inte längre behövdes i Piteå. Hon erbjöds arbete i Luleå, men valde att sluta helt, för att ta hand om hemmet - och mig. Pappas firma medförde oerhört mycket arbete vår och sommar, varför det mesta som rörde gårdens skötsel och underhåll blev mammas lott.
Mamma hade bara gått sexårig folkskola, men ville läsa mer och började på KomVux. Vid 52 års ålder hade hon läst in grundskolan med toppbetyg. Mamma var också en duktig tecknare och skrev en del mycket personliga dikter. Hon var alltid mån om sitt yttre och klädde sig med stil!
När min pappa dog 1996 fann mamma stort stöd i stadsförsamlingen och dess verksamhet. Hon åkte även på en gruppresa till Israel. För tretton år sedan flyttade hon till oss på andra sidan Nygatan, in i vårt nyrenoverade gårdshus. Här hade hon ett självständigt liv, med bara några meter till oss om hon behövde hjälp.
En dag i augusti förra året förändrades allting plötsligt, när hon ramlade på väg till tandläkaren och fick en svår skallskada. Hon återhämtade sig aldrig från denna och levde det sista halvåret på Österbo, där hon fick sluta sina dagar lugnt och stilla. Vi minns henne med glädje och värme.