Dagny föddes i Rutvik 1939 som det tredje barnet hos Elsa och Hugo Olovsson, sin kära lillasyster fick hon senare när Elsa gifte om sig efter att ha varit änka i några år. Dagny beskrev sin barndom som fattig men mycket kärleksfull. Mannen i sitt liv träffade hon på dans på Royal i Rosvik 1956 och sedan den dagen lyste kärleken omkring dem. Deras liv tillsammans började i bostaden på Bergnäset i Luleå och slutade på Prästgårdsgatan här i Piteå. Däremellan hann de också ha sommarstuga på Edet och bo några år i huset på Storsöder.
Mammas arbetsliv började vid 13 års ålder och hon hade en stor arbetsglädje och trivdes överallt där hon arbetade. Särskilt varmt talade hon om när hon förestod elevmarkan på Bergnässkolan i Luleå. Barn och ungdomar låg henne varmt om hjärtat.
En stor glädjekälla för mamma o pappa var alla de utlandsresor de gjorde, Grekland och då särskilt Kreta, var den stora favoriten. Bil-och cykelutflykter företogs ofta och att motionera var en naturlig del i deras liv tillsammans.
Att klaga över något låg inte för mamma, varken när hon tidigt drabbades av besvärlig reumatisk sjukdom eller när båda knälederna behövde bytas. Framåt var vad som gällde för henne.
Mamma var också mycket entusiastisk över alla sina aktiviteter i föreningar, sångkörer och inte minst när hon fick gå mannekäng. Mötet med människor och umgänget med alla vänner var något som gladde henne och kändes viktigt.
”Något att göra, något att längta efter och någon att älska.” Det var mammas recept på en bra tillvaro och hon hade en stor förmåga att se vad som verkligen har betydelse här i livet och kunde bortse från petitesserna.
I dag har det gått ett år sedan vår mamma Dagny hastigt och oväntat lämnade oss förstummade av sorg. Förstummade utan ord för att beskriva sorgen och saknaden. Vi har fortsatt utan henne men saknaden är som ett tomrum inuti oss. Vi saknar mammas oändliga glöd, hennes positiva attityd, hennes omtanke och omisskännliga livsglädje. Hon var en aldrig sinande källa till energi och hon var aldrig sen med att peka på hur härligt livet är. Hennes kramar var av det varma och rejäla slaget och delades frikostigt ut. Full av entusiasm gick hon på sina aktiviteter, alltid vänligt inställd till sina medmänniskor, alltid något positivt att säga om alla. Mötet med andra människor var en stor glädjekälla för mamma. Hennes livsglädje var smittande och hennes tro på vår förmåga var orubblig. Som ett av hennes barnbarn sa: Mormor var så bra på kärlek.
Pappa Kjell var hennes stora kärlek och stöd i livet och det märktes tydligt. Hennes ögon hade en särskild lyster när hon såg på honom. De var ett par i den bästa betydelsen, alltid tillsammans och med den bästa av vilja för varandra, i vardagen och på alla sina utlandsresor.
Vi är tacksamma över att vi haft en sådan mamma. Hon har fyllt oss med styrka och kärlek så det räcker resten av våra liv.
Tack för det älskade mamma.