Så har ytterligare en länk i vår syskonkedja brustit. Vår bror Åke Andersson har avlidit, nyss fyllda 79 år.
Vi barn växte upp i ett kristet hem, ett hem präglat av kärlek, omsorg och trygghet.
Våra föräldrar, Ellen och Karl Andersson, gav oss den goda start i livet, som man önskar att alla barn och ungdomar kunde få.
Åke utbildade sig till elektriker och arbetade några år i Luleå, för att sedan fortsätta i elföretag i Piteå. Han var en duktig och noggrann yrkesman , läste vidare och erhöll en särskild EL-behörighet.
Tillsammans med sin älskade Anita byggde de hus i Bergsviken, och skapade ett öppet och gästvänligt hem , där släktingar, vänner och barnens kompisar alltid trivdes.
Åke hade flera fritidsintressen. På somrarna åkte de gärna ut med sin husvagn, ofta tillsammans med det ”kristna husvagnsgänget”.
Hans största fritidsintresse var nog att vistas i skog och mark, helst med ett jaktvapen till hands. Tillsammans med kamraterna i Jaktklubben fick han fälla många älgar under de drygt 50 år som han deltog i jakten.
Åke hade kvar sin barnatro under alla år, och som medlem i EFS-föreningen deltog han flitigt i dess verksamhet. Han kunde trosvisst stämma in i strofen: När en gång i livets afton till den gyllne port jag når, då för Jesu stora kärlek ock för mig den öppen står.
Åke finns inte kvar i livet. Sorgen och saknaden är mycket stor. Det är dock med tacksamhet vi bär med oss många vackra och värdefulla minnen från alla de år vi fick tillsammans.