Magiska dagar i Belgrad
Ilone Lidström, Öjebyn, berättar här och i ett kommande avsnitt om en resa till Belgrad.
Tasmajdanparken med St Markuskyrkan.
Foto: Ilone Lidström
Vår dotter arbetar sedan några år åt organisationen Kvinna till Kvinna.
I Belgrad är det ca 30 grader varmt. Vi tar taxi från flygplatsen och man kan säga att "här kör man så det ryker" och den som är fräckast kommer först fram. Det är inte heller självklart att det i taxibilarna finns säkerhetsbälten att ta på sig.
Serbiens huvudstad, där det bor cirka två miljoner, är för många en vit fläck på kartan. Fortfarande är det inte så många turister som hittar hit men för varje år blir de fler och fler som upptäcker staden som sjuder av liv, den rika kulturen och de varma människorna.
Det är mycket prisvärt att besöka Belgrad, mat, restaurangbesök och taxi kan man unna sig utan att det gör stora hål i plånboken.
Belgrad är en av Europas äldsta huvudstäder och förutspås bli Europas nästa stjärna.
Namnet Belgrad betyder "den vita staden" vilket härstammar långt tillbaka i tiden och kom till eftersom den första synen som sjöfararna såg var den stora vita fästningen Kalemegdan.
Belgrad ligger där floden Sava flyter ihop med Donau och på grund av läget har Belgrad kallats för "porten till Balkan och dörren till Centraleuropa".
Att Belgrad har blivit utsatt för bombningar fyra gånger under senaste århundrandet märks på många sätt. Vid Kneza Milosa, mitt i staden, där har man valt att låta de trasiga byggnaderna stå kvar för att påminna om Natobombningarna 1990. Staden känns gammelmodig, modern och pittorresk, allt på samma gång, en stad som varken känns otrygg eller farlig. Det är i den gamla staden som pulsen slår, med ett brusande nattliv, men det är främst de varma,vänliga människorna som gör staden.
Nybyggnader pågår men det går långsamt fram. Kontrasterna är stora mellan nya och gamla hus vägg i vägg och när man ser sopcontainerna så skänker man en tanke till arbetarna som ska handha dessa.
Någon sopsortering som vi är vana vid existerar inte. Det händer att man kan se att någon knutit fast en påse med torrt bröd på sopcontainern istället för att slänga, det kan ju finnas någon som inte har något att äta. En annan gång såg jag en sliten docka som varsamt lagts bredvid containern. Det är den romska befolkningen som har det svårast och som tar hand om det som andra slänger. Det är mycket sorgligt och smärtsamt att se att det finns de som söker bland sopor och mammor med små barn som tigger vid kyrkorna.
Så jobbar vi med nyheter