Författaren Anna Kuru träffade vi på biblioteket i Piteå för en tid sedan, där hon berättade om sin Kirunatrilogi. Suveränt intervjuades hon av bibliotekarien och vi fick veta allt om hur en bok blir till och hur hon fått kämpa för att få den utgiven. I ”Den första frosten” presenteras mekanikern Allis, som ser sin kollega klämmas till döds under en bil. Hon lånar en stuga för att komma ifrån synen. Jonas har en stuga i närheten. Spänningen byggs upp då Raumo från Helsingfors dyker upp. Han skall fjällvandra för första gången i sitt liv.
Man måste genast läsa den andra boken ”Norrskensnatten”, för att få vet hur det gick. Jonas, som Allis lärt känna under året som gått och som räddade henne undan stugbranden. Farfar, som Allis växt upp med sedan hennes föräldrar omkommit i en bilolycka, finns alltid med henne i minnet. Jonas köpte hans hus, hoppades att Allis … Under påsken får hon hjälp att köra ut farfars gamla pimpelark på isen för att fiska och rensa hjärnan på plågsamma minnen. En björn river en älg, en skoter stör nattsömnen, någon dör i snöstormen. Spänningen är olidlig.
I bok nummer tre ”Gryningsjakten” åker Allis till Rhodos. Minnena förföljer henne. I värmen är hon mer ensam än på kalfjället i Kiruna. Hon återvänder till sitt nya jobb på bilprovningen. Raumos föräldrar söker sonen, söker upp henne. Till hösten får Allis erbjudande att gå med i ett jaktlag. Hon trivs i skogen, men jakt och brännvin hör inte ihop, ett annat jaktlag stör. Och gruvberget i Kiruna rör på sig. Får marken att skaka och Allis att minnas. Hon vill hämnas. Och där slutar boken! Hämnas hur och på vad? Det får vi inte veta. Anna Kuru, du måste skriva mer, vi vill följa Allis länge än!
Litterära salongen