Uppfinnaren som konstruerade den revolutionerande Pitelyften
Han hade ett stort sinne för teknisk utveckling, Atle Risberg i Blåsmark. Var framåtsträvande med friska idéer och vågade att ge sig på det djärvaste med nya tekniker, som sedan under ett antal år blev en bärkraftig sysselsättning i hembyn.
Pitelyften i arbete och ses här i "lågstadiet".
Foto:
Det fanns initiativrikedom i familjen Risberg. Bröderna Harald, Simon och Atle - söner till Johan August och Johanna Karolina Risberg - var alla fyllda av initiativrikedom och en god portion djärvhet. Harald hade hand om kvarnen, Simon sysslade med jordbruk och Atle gav sig på tekniska vidunder, efter en smedsutbildning i Öjebyn hos den välkände smeden Lundberg. Bröderna Simon och Atle drev för övrigt också en tid taxirörelse.
Vida känd
Atle var den av bröderna som hamnade i "rampljuset", genom sin uppfinningsrikedom. Han förblev livet igenom ungkarl och var under många år inneboende hos brodern Simon och hans familj.
Efter fullgjord utbildning i Öjebyn byggde han en smedja i Blåsmark, där byns behov av smide i olika former kunde tillgodoses. Tiderna förändrades. Bilar och motorfordon blev allt vanligare. Atle Risberg följde med vaken blick utvecklingen. Smedjan i Blåsmark blev, trots tillbyggnader, för liten och otidsenlig som bilverkstad. Han byggde då nytt och rörelsen utvidgades.
1948 var smedsmästare Risberg, som då också titulerade sig bilmekaniker, klar med sin geniala konstruktion, den välkända Pitelyften. En av lastbilsägare välkomnad sak. Uppfinningen gjorde honom också vida känd omkring. Nu blev det slut med smide och reparationer. Av byasmedjan blev det en mekanisk verkstad och arbete fattades inte. Som mest var ett 15-tal personer anställda i Risbergs mekaniska verkstad.
Belåtna köpare
Verkstaden blev en av de större arbetsplatserna i byn, där många Blåsmarkare fick lära sig mekanikens grunder.
- Timmerlastaren har fungerat hela vintern till min fulla belåtenhet och jag är mycket belåten över denna, samtidigt får jag uttrycka mitt stora gillande över att nämnda lastare tillverkats för för ett sådant humant pris, skrev Axel Stenman, Kitteludden, Jokkmokk, i ett brev till Atle Risberg år 1956. Där han för övrigt även påpekade vilken ovärderlig nytta timmerlastaren på hans lastbil varit.
Sture Andersson, en gång anställd hos Atle Risberg och en av de få som är kvar i livet av de som arbetade i den mekaniska verkstaden, erinrar sig Atle Risberg som en sympatisk person.
- Det var en grubblande man som när han kommit på någon idé snurrade runt med mössan och sedan delgav hela arbetsstyrkan sina funderingar.
Sture Andersson drar sig till minnes att en Pitelyft kostade runt 1 600-2 000 kronor.
Hemliga tester
Det var i mars 1949 som den effektiva och lätthanterliga apparaten för lastning av timmer på bilar presenterades av två företagsamma personer, nämligen Atle Risberg i Blåsmark och åkeriägaren Bror Berglund i Hemmingsmark på vars bilar den först utprovats innan det blev dags för patentansökan. Dessförinnan hade lyftanordningen i hemlighet testats genom att Atle Risberg följde med Bror Berglund och kollade hur det gick att lasta.
- De har i all tysthet konstruerat en anordning för mekanisk lastning av timmer på lastbil och åstadkommit en konstruktion som förefaller ha stora utsikter att slå igenom, konstaterade Piteå-Tidningen efter att ha varit med på premiärvisningen.
- Anordningen är tämligen enkel. Till lastbilens hydrauliska lyftanordning har kopplats hävstänger som behändigt lyfter det grövsta timmer upp över lastbalkar och försiktigt lägger av stockarna på sin plats, utan manuell hjälp, noterade tidningen vidare.
Pitelyften tillät omställning för olika lasthöjder.
Verkstad hemmavid
- Vagnen är utförd i kraftigt smide på boogie, med "riktiga" gummihjul". Med denna utrustning kan vagnen fullastas utan större risk för sönderkörning, Lastbankarna är försedda med snabbutlösning från motsatt sida, vilket gör tippningen av lasset riskfri. Draget i vagnen är försett med gummibussning, för att uppta de stötar som på ojämna vägar brukar förorsaka bristningar av dragbommen. Enkel montering av däcken gör att vagnarna går lätt och kan dras av en lättare hjultraktor, framhölls i marknadsföringen.
Lastningskapaciteten var 275- 300 kubikfot timmer, som placerades på ungefär en halvtimme.
Atle Risberg drev sin verkstad en bit in på 1960-talet. När den lika revolutionerade Hiab-kranen lanserades började produktionen i Blåsmark avtrappa. Risberg sålde sin verkstad till Lundholm och Brännström och byggde sedan upp en egen liten verkstad hemmavid, där han sedan åtog sig en del entreprenörsarbeten.
Risberg var bland annat med att starta Blåsmarks sportklubb 1934. De sista åren bodde Risberg i serviceboendet Hortlaxgården, där han avled i februari 1997 i en ålder av 90 år.
Så jobbar vi med nyheter