Yngve Andersson hade till en början helt andra planer. Tillsammans med två kamrater hade han för avsikt att emigrera till Nordamerika, för att komma undan värnplikten.
Men av någon anledning beslutade han sig för att stanna kvar i Blåsmark, medan däremot kamraterna drog iväg över Atlanten.
Hemlängtan
Så småningom kom den oundvikliga inkallelsen till det militära. Som ende person från Piteåbygden, vid den här tidpunkten, fick Andersson sätta sig på tåget och åka till Linköping.
Från tiden i det militära finns dagsboksanteckningar bevarade, som sonen Sture tagit väl hand om.
– När han låg i det militära berättade han aldrig för sina föräldrar att han var uppe i luften. Han ville inte skrämma dem. Det kom fram långt senare, berättar Sture Andersson.
Det var nära att Yngve Andersson fått sätta livet till. Under en övning skulle han delta i en flygoperation. Av någon anledning fick han andra uppgifter och ersattes han av andra. Resultatet av övningen blev att flygplanet störtade och två kamrater till honom omkom.
– Efter militärtiden arbetade pappa på olika byggen i Pitebygden. Men han fick inte leva så länge. 1959 gick han ur tiden, 54 år gammal, berättar sonen Sture.
Dagboken berättar
Här några utdrag ur den gamla dagboken från 1926. Anteckningarna andas en hel del hemlängtan.
Malmslätt den 10/4:
Söndagen den 10 april satt jag på Marketenteriet i Malmslätt, en vacker och solig vårdag. Jag hade då varit i kronans kläder en månad, vilket är mig en stor lättnad. Då det knogar iväg någon månad i sänder. Så det skall väl bli till slut, då det blir bara en månad kvar i detta fängelse. Nu sitter jag här i Södern med mina tankar, där dom cirkulerar med flykt - - men de (råka) räcka ända fram till mina anhöriga och vänner därhemma i norden. Men om man är frisk och mina tankar gå i uppfyllelse, så kommer väl juni månad också, och då får man väl sätta sig på tåget, som ångar iväg norrut till min fädernebygd, där man får träffa sina anhöriga och kamrater.
Söndagen den 25/4
En kulen och mulen söndag med tjocka moln på himlen, och i mitt hjärta känns det ganska mulet också, men den enda tillflyktsort som finns är att förbida till den dagen kommer då man får resa från det häkte där man är liksom inspärrad i en bur, men den tiden kommer jag nog inte att glömma. Det är nog många minnen från den tiden, då man fick vara överheten underdånig. Det kan nog ha sina lärdomar även det, fast det nog kan se underligt ut, men jag har lär mig mycket under denna tid
Skriv till mor, minns vad du lovade då du for. Mor med sitt trofasta älskade hjärta. Kunde ej dölja sin gråt och sin smärta. Därför kära: skriv till din mor. Jag har läst det på skrivrummet i Gustav- kapellet.
Kronans fångenskap
Söndagen den 8/5:
Då satt jag på logement 9 Malmslätt med mina tysta funderingar över olika ämnen, men det är ju tysta och fördolda tankar. Man behöver ju inte omtala dem, men man väntar på att tiden skall förklara alla tankar som man gått och tänkt här på Flygen, så man får nog en gång klart för sig alla händelser, som nu äro i dunkel.
Torsdag den 13/5
Kristi himmelsfärdsdag kl 10 fm. då var det mycket vackert väder, med strålande solsken och klarblå himmel, men ändå var det mulet i mitt hjärta och sinne, därigenom att man var fångad, man var i kronans häkte och där känner man sig ganska fångad, ty friheten är nog den bästa. Det har man nog fått sed, sedan man for från hemmets lugna vrå, hit till kronans fångenskap, men det kommer väl frihetens glada dag också här, då man får vända ryggen åt Malmslätt och styra kosan hemåt. Det blir nog glada dagar.
Söndagen den 30/5:
Endast några dagar kvar tills jag får fara hem till de mina i Blåsmark. Det är roliga minnen för en beväring att tänka på att få resa hem från detta (fängelse) fångenskap och få fira midsommar hemma, och var fri från alla uppställningar.
En olycka
Malmslätt 4/7
En varm och solig sommardag, första söndagen efter hemförlovning så det känns ju lite underligt komma tillbaka är man varit fri från detta fängelse.
Söndagen den 31/7: Då reste vi till Rinkaby, en vacker och trevlig julikväll, men nog hade det varit bättre får resa hem än vända kosan 40 mil längre bort, men nu har vi bara 67 dagar kvar.
Mikaelidagen den 2/10:
Sista lördagen jag ligger i kronans kläder, så nu känner man sig ganska nära utryckningsdagen, så har man blott sex dagar kvar, då får man resa hem.
Östersund
Tredje dagen på Frösön, en olycka, och dagen med mina tankar långt härifrån till mina nära och kära så man känner sig ganska ensam med mina 20 dagar kvar skriver en ensam grabb vid 4:de Flygkåren, Frösön, Östersund.
Östersund 24 9
Då for grabbarna till Vännes på manöver så vi var bara hemma 4 st (454,313,145) samt undertecknad. Så nu är det ganska tyst på luckan. Vi har nu bara 14 dagar kvar tills vi rycker ut. En härlig dag må ni tro.
Malmslätt den 8/10:
Sista dagen man är i kronans lump så i kväll reser jag härifrån kl 7.25 så nu har den efterlängtade utryckningsdagen kommit. Härligt