– En obestridlig talang och med ett utpräglat natursinne. Så hyllades den unge Piteåkonstnären Eric Elenius, när han 1910 hade vernissage i Piteå, i Ocklinds bokhandel. Elenius hade dessutom fått tillstånd att anordna ett konstlotteri med 68 verk bestående av oljemålningar, skisser i olja, kolteckningar och tuschteckningar. Lotterna betingade ett pris av två kronor styck.
I en recension i Stockholms-Tidningen 1919 av boken ”Det vildas vägar” skrivs: "Träsnitten av den unge konstnären Eric Elenius vittnar om en obestridlig talang och ett utpräglat natursinne”. Han omnämns även i Svenska naturskyddsföreningens årsskrift 1920. Elenius inte bara målade. Han var även skulptör. Hans verk har funnits till försäljning vid auktioner hos olika auktionshus, bland annat Bukowskis.
Eric Elenius föddes i Piteå 1885 som oäkta son till då 29-åriga Alma Langman, som sedan tidigare hade oäkta sonen Albert, vilken hon födde vid 17 års ålder. Det skulle dröja närmare ett år innan Eric genom dopet fick sitt namn bekräftat i de kyrkliga böckerna. Modern var i sin tur dotter till bruksförvaltaren Johan Elof Albert Langman, som avled 1867. Barnbarnet Eric tog sedan efternamnet Elenius, efter sin mormor Johanna Magdalena, som avled 1897. Om familjen i övrigt kan noteras att modern Alma 1905 gifte sig med hemmansägaren Nils Nilsson från Pitholm och sedan flyttade till Klubbgärdet, där hon dog 1932. Erics broder, som tidigare varit bokhållare och som bar efternamnet Langman, var en tid verksam i Degerfors, Västerbotten, men återvände 1888 till Piteå, där han avled 1916. Dödsorsaken i de kyrkliga böckerna angavs vara åderförkalkning.
Eric Elenius var under sitt verksamma liv bosatt i Stockholm, där han avled 1940. Han var då bosatt på Kungsholmen. Han gifte sig 1918, i Skövde, med Siri Matilda Lydia Lindgren från Lund. Makarna gick skilda vägar 1938. Den tidigare hustrun avled 1943. Makarna fick 1919 dottern Birgit.
Rudolf Govenius såg dagens ljus i Öjebyn 1896. Fadern Klas Arvid var verksam som grosshandlare. Modern var Ellen Elisabeth, född Clausén. Rudolf föddes i grosshandlarens andra äktenskap. Han första fru avled 1870. Sammanlagt blev det nio barn i de två äktenskapen. Rudolf Govenius föräldrar flyttade senare till Stockholm, där fadern avled 1944 och modern 1960. Rudolf Govenius tog studenten i Luleå för att sedan bosätta sig i Stockholm för konststudier. Han kom in som elev vid Konstakademin, där han i samband med avslutningen 1921 fick motta medalj. Livsresan gick sedan vidare till Paris, där Govenius öppnade egen ateljé. 1939 återvände han till Sverige, där han sedan var utövande konstnär.
1930 hade han sin första utställning i Stockholm som sedan följdes av flera utställningar bland annat i Frankrike och Tyskland.
Under tiden i Frankrike utförde Govenius åtskilliga dekorationer i franska kyrkor och kloster och ägnade sig sedan mer och mer åt dekorationsmåleri, efter att även tidigare ha varit intresserad av etsning. Hans utförde arbeten bland annat i Finstakoret i Uppsala domkyrka och i Luleå domkyrka. Govenius utvecklade en alldeles egen metod för det svåra konststycket att måla på sammet. Govenius finns representerad i åtskilliga museisamlingar. Govenius gav sig även tid att skriva noveller. En av dessa återfinns i boken ”Småfolk i världsvimlet”, utgiven år 1937. Han gifte sig 1930 med konstnären Maya Bromberg och de hade dottern Vera. Rudolf Govenius avled 1960 i Stockholm, två månader efter sin mor.
Artur Cantery, hette Karlsson, innan han senare ändrade sitt efternamn. Han var född och uppvuxen i Långnäs. Han var den fjärde av fem barn i familjen. För de som är nyfikna på Långnässonens konstnärliga vandring finns följande noterat i konstlexikon: ”Bildkonstnär, född 1897 i Piteå, död 1976. Han studerade vid Konstakademien. Han har målat porträtt och norrländska vinterlandskap, ofta med renhjordar, mariner och kustmotiv”. Canterys oljemålningar pryder många Piteåhem. De syns även i auktionssammanhang. Han var även historiskt intresserad och skickade 1930 till Nordiska museet en fyllig redovisning kring knuttimring och skiftesverk.
I skolåldern uppmärksammades hans ritkonst. Det dröjde inte länge förrän han återfanns som underhandlare för flottläggarna vid timmersorteringen i Bölebyn. Flottarlivet lämnade Cantery dock ganska snabbt och återfanns 1924 som elev vid konstakademien i Stockholm. Efter en enda termin vid konstakademin arbetade han på egen hand, ställde ut sin konst, och begav sig sedan ut i världen. 1927 fanns han i Florens. Under denna tid fick han sitt namn för evärdeliga tider ingraverat i en kyrkklocka i en katolsk kyrka i staden San Giovanni. I Rom fortsatte Cantery sina studier och återvände 1929 till Långnäs
Han ställde ut i Stockholm 1924 och den utställningen följdes upp med utställningar i Rom, Göteborg, Malmö 1939 och andra platser runt om i landet. Cantery, som för övrigt den förste Piteåkonstnär som fick ställa ut sin konst i stadshusets foajé i Piteå. Bland hans konst uppmärksammades porträtten av Gustav V, Nathan Söderblom, båda från 1931 och porträttet av professor Knut Lundmark från 1945. Han har även målat flera porträtt av lokala politiker. Cantery gifte sig 1952 med 27 år yngre Gudrun Ingeborg från Bro i Västmanland. I mitten av 1950-talet flyttade Arthur Cantery till en egenhändigt ritad villa på Strömnäs, Piteå. Cantery dog i Piteå 1976 och hustrun avled 1986. Hon var då bosatt i Flen.