Men inte nog med det. Notiser i de gamla tidningsläggen berättar om en kvinna som arrangerade kurser i svampkunskap, grönsaker, trädgårdsodling och vävkurser samt på olika sätt informerade om kvinnans roll i lanthushållningen. Dessutom engagerade hon sig i frågan om kvinnors rösträtt. Någon lär vid något tillfälle ha sagt om länsmejerskan att hon var ”den bästa karl Norrbotten haft”.
Hon var med att initiera till grundandet av Friluftsmuseet på Gültzauudden i Luleå, vars byggnader numera finns på Hägnan i Gammelstad. Hon organiserande Norrbottens hemslöjd. Där hon för övrigt var en av initiativtagarna till 1912 års Norrbottensdräkt. 1915 valdes hon in som den första kvinnan i Norrbottens museiförenings styrelse. Inom husmodersrörelsen fanns hon även med och hennes engagemang var såväl lokalt som nationellt.
1892 anställdes hon som länsmejerska i Norrbotten av Hushållningssällskapet och hennes gärning i länet fullföljdes vid årsskiftet 1924–1925. Under sina dryga 30 år som länsmejerska spelade hon en viktig för att inte säga avgörande roll för moderniseringen av länets mjölkhantering. Det fanns till en början en stark motvilja att gå samman för att förädla mjölken utanför hemmen. Här arbetade hon energiskt med etableringen av mejeriföreningar och byggandet av nya mejerier.
Hon spelade en viktig roll när Norrbottens läns mejeriidkare- och mjölkproducentförening u.p.a. bildades och senare ombildades till Norrbottens läns producentförening för att 1992 bli Norrmejerier. Anna Gustafson var ständig hedersledamot i producentföreningen.
Anna Gustafson som hade sina rötter i Lidköpingstrakten och hade, innan hon kom till Norrbotten, gått i mejerilära i Västergötland. Hon var sedan verksam som mejerska i Jämtland och Finland, för att sedan en tid inneha föreståndarplatsen vid Mejeriskolan i Robertsfors.
När mejeriskolan i Kalix startades 1895 var Anna Gustafsson föreståndare och huvudlärare vid skolan. Vid tillträdandet av sin anställning hos Hushållningssällskapet i Luleå, som den första länsmejerskan i Norrbotten, gav hon sig från första dagen i kast med sina uppgifter på fullt allvar. Hennes, med en för den tiden, goda teoretiska och praktiska kunskaper i mejeribranschen kom väl till pass. Hon lyckades ganska snabbt få bönderna att gå samman för bildande av mejeriföreningar. Hon utförde själv större delen av det grundläggande organisatoriska arbetet. Det berättas att hon ibland fick gå in med egna pengar som insats.
Gustafsson beskrivs som en mycket god pedagog, som reste från by till by, höll föreläsningar och strödde omkring sig praktiska uppslag. Förmågan att övertyga tveksamma bönder var stor. Vid de lantmannaveckor som anordnades fanns hon på plats tillsammans med de manliga jordbrukskonsulenterna för att sprida sitt budskap. Som ett exempel på hennes pedagogik var den slaktkurs hon medverkade i vid Grans lantmannaskola i Öjebyn för 100 år sedan. Där hon på åskådligaste vis introducerade deltagarna i hur slakt pågår, och hur man sedan bör bäst tillgodogöra sig det matnyttiga av nötkreaturen. En slaktkurs som sedan följdes av flera inom länet. Hon var även initiativtagare och reseledare för de kvinnliga studieresor som anordnades till södra Sverige med personer från bland annat Älvsbyn och Piteå.
Anna Gustafson befann sig för det mesta på resande fot efter vägarna i Norrbotten, reste i slädar vintertid och bodde i olika bondgårdar.
Intresset för de norrbottniska jordbrukarnas näring och levnadsvillkor blev med åren allt mer omfattande. För trädgårdsodling vid lantgårdar intresserade hon sig för och förstod på ett sällsynt sätt att leda dessa intressen till praktiska resultat. Hon engagerade sig i den kvinnliga rösträttsrörelsen och blev ordförande för föreningen för kvinnans politiska rösträtt när den bildades i Luleå under tidigt 1900-tal.
Hon fanns även med i styrelsen för Norrbottens läns djurskyddsförening, Luleå stifts diakonistyrelse, Svenska medicinalväxtföreningen och Norrbottens läns linberedningsförening.
Gustafsson tillhörde högern inom politiken och var involverad i det Allmänna valmansförbundet och ledamot av Norrbottens läns moderata valmansförbunds kvinnoråd. Hon var också ledamot av stadsfullmäktige i Luleå.
1917 tilldelades hon Hushållningssällskapets utmärkelse, sällskapets lilla guldmedalj, och blev även sällskapets hedersledamot.
Vid avskedet från Norrbotten flyttade hon 1929 tillbaka till sina hemtrakter och avled 1944 i sitt hem i Skogsbäcken, Kållandsö, i en ålder av 83 år.