Då han på 1930-talet gick från kommunalpolitiken i dåvarande Hortlax kommun in i Sveriges riksdag. Viklunds samhällsengagemang förde nämligen upp honom på den socialdemokratiska riksdagslistan. Som riksdagsledamot i andra kammaren satt han i elva år. Norrlands- och Norrbottensfrågorna togs många gånger inte på allvar av de folkvalda. De utreddes i stället under årtionden för att leda ingen vart, har Karl-Gustav Viklund, eller K-G som han allmänt kallades, uttryckt vid något tillfälle.
Viklund, som slutade sitt jordeliv 1984, fick efter sin tid i riksdagen anställning som landstingsdirektör för Norrbotten och skapade då – med bakgrund av de socialpolitiska beslut han varit med om att ta i riksdagen tillsammans med Gustav Möller, socialminister och social reformator – en intensiv aktivitet för att klara en fullgod sjukvård åt länets folk
Viklund, torparson, från Ullånger, Ångermanland och kom ut i arbetslivet som 11-åring. Han arbetade inom jordbruket, i skogen, som industriarbetare, fabriksarbetare och stuveriarbetare. Mellan de olika arbetsperioderna fick han även pröva på perioder med arbetslöshet.
Under de svåra åren fick han möjlighet att få studera vid Hola folkhögskola, som leddes av Johan Sandler, fader till statsministern och utrikesministern Rickard Sandler. Sandler var en lärare och pedagog av Guds nåde har Viklund berättat och som uppmuntrade honom att söka till seminariet i Karlstad för att bli lärare. Med stipendier och lån klarade han utbildningen.
Det var för övrigt mot såväl Johan Sandler som sonen Rickards Sandler som Öjebyprästen Axel Sandin, tidigare verksam i Härnösand, förde en hätsk polemik och som medförde en lång och frän tidningsdebatt. Sandin hade en djupt kritisk inställning till den arbetarrörelsen, vilken han för övrigt behöll livet ut. Sandin anklagade Johan Sandler för att ha tagit med paket med preventiva artiklar åt eleverna och att han tillät samliv mellan manliga och kvinnliga elever. Det slutade med att Sandin fick stöd för att både stats- och landstingsbidragen drogs in och att skolan stängdes Skolan kunde senare öppnas igen. Johan Sandler återinträdde i tjänst. Under den här tiden uppgavs att Sandin blivit förföljd och även hotad till livet.
I en debatt med Rickard Sandler, sedermera socialdemokratisk statsminister och utrikesminister, anförde Sandin att socialdemokratin var kristendomsfientlig. Där Sandin slog fast att socialdemokratin hotade de troende arbetarna. En debatt som för övrigt samlades och gavs ut i bokform.
Som lärare kom K-G Viklund 1926 till Höglandsnäs, där han satt på sin tjänst fram till 1946. Den aktiva lärartiden dock var mellan åren 1926-1936. Åren därefter var han mestadels verksam i riksdagen.
Medkänslan för de små i samhället och erfarenheterna från barndomen och ungdomen förde honom till arbetarrörelsen och det politiska arbetet. Viklund var ledamot i Storfors-Bergsvikens arbetarekommun 1928-35 och under några år i socialdemokratiska partidistriktet
Han fick kommunala uppdrag i Hortlax och blev 1931 kommunalfullmäktiges ordförande. Han satt även som ordförande i kommunalnämnden år 1936.
Viklund var ledamot av skolstyrelsen och dess vice ordförande 1934-38 samt hälsovårdsnämndens ordförande 1936.
Det var knappa ekonomiska förhållanden i Hortlax kommun när Viklund gjorde entre inom kommunalpolitiken. Med en befolkning på omkring 5 000 personer fanns en tid när kommunen hade 800 arbetslösa. Och många invånare var drabbade av fattigdom och armod.
En bonde fick sex öre för en liter mjölk och slaktade djur såldes för 60-70 öre kilot.
– När vi prövade anbud på ved till skolan var lägsta anbudet en krona per kubik- framkörd. Vi kunde bara inte anta ett sådant anbud. Vi tog i stället ett dyrare anbud, har Viklund vid något tillfälle berättat.
1936 lyftes han av socialdemokraterna in i riksdagen.
Under sin riksdagstid lade Viklund 24 egna motioner. Bland annat om statsbidrag till skolbarnsbespisning och till och till skolbyggnader. I en motion förordade han att tipsmedel skulle användas till landsbygdens samlingslokaler. En annan handlade om nyodling och samhällsbildning i Norrbotten.
Det var inom landstinget som K-G Viklund gjorde sina mest framträdande insatser. Han valdes in i landstinget 1934 och hamnade i förvaltningsutskottet (landstingsstyrelsen) 1935. Där var han en av de ledande. Det ansågs sedan som rätt naturligt att Viklund placerades på posten som landstingsdirektör. Familjen bosatte sig då i Luleå. Där visade han sig vara en kraftmänniska av stora mått. Befattningen som landstingsdirektör tillträdde han 1946 och avgick med pension hösten 1963.
Noterbart är att redan på Viklunds tid diskuterades ett gemensamt sjukhus för Boden-Luleåregionen, och eventuellt Piteå, i trakten av Sunderbyn eller Gammelstad. Viklund såg som en viktig uppgift att arbeta för en humanare barnhemsvård, skolning och rehabilitering av fysiskt och psykiskt handikappade och en utbyggd långtidsvård.
– Den som sett barn och gamla auktioneras bort tredje dag juls vid tillställningar som fungerade som folknöjen är inte okänslig för deras situation, förklarade Viklund.
Ekonomin i landstinget var också en tid knaper. Ett år hade man svårigheter att få ihop budgeten. Det saknades 4 000 kronor.
– Vi ville höja skatten med fem öre, men någon kom ihåg att vi hade ett hemman med skog. Vi sålde undan en del och räddade budgeten den gången, konstaterade K-G Viklund.
Han satt i en mängd utredningar och beklädde olika styrelseuppdrag. Han var en av grundarna av Norrlandsförbundet 1952 och fick 1963 förbundets utmärkelse Norrlandsbjörnen.
Som erkänsla för sina insatser utnämndes Viklund 1966 till medicine hedersdoktor vid Umeå universitet.
Han var gift med Anna Boström från Jävre, till yrket småskollärare och som avled två månader före maken år 1984. Makarna Viklund fick två döttrar, bägge bosatta i Stockholmstrakten.