Ovanstående recension är från ett besök som Grand Cirkus Varieté Hertzberg gjorde i juli 1912. Ett sällskap som enligt tidningsuppgifter bestod av ”omkring tre karlar, ett fruntimmer och en minderårig”. I recensionen läser vi vidare: ”Publiken var första kvällen både talrik och tacksam och gjorde inte lynchningsförsök mot positivspelaren, vilket vittnar om en lika vacker som aktningsvärd förmåga av fördragsamhet och självbehärskning”.
De fasta inslagen i den tidens cirkusföreställning var olika sorters akrobatik, jonglörer och clowner.
Cirkusen har gamla anor och har turnerat runt om i landet i olika tappningar.
1918 gav cirkus Lindberg med Glada Kalles teater tre dagars föreställningar i Piteå. Samma år engagerade han bondkomikern Carl Gustav Hedman, med sin Glada Kalles Cabaret. Den Gävlebaserade cirkusen etablerade sig 1895 och drevs Knut Lindberg. Lindberg avled för övrigt samma år som cirkusen besökte Piteå. En broder, Frans Lindberg, etablerade 1909 cirkus Frankoni, som kom till Piteå 1917 och uppgav sig vara ”Skandinaviens största, elegantaste ambulerande cirkussällskap med tre jättetält”. Han var gift med en ryttarinna och dansös. När cirkusen upplöstes 1931 engagerades Lindbergs barn i andra cirkusar.
Lindberg utlovade Piteåborna en finfin hästopera, storslagna artister, 40 dresserade race-hundar, Skandinaviens roligaste Pelle-Jönsar och clowner. Cirkusdirektör Lindberg uppgav även att han hade en egen första klass stråkorkester.
Allt eftersom tiden gick utvecklades cirkusarna från att ha dominerats av hästar och ryttare till att även innehålla andra dresserade djur. De första cirkusarna var mer att betrakta som kringresande menagerier med bland annat elefanter, sjölejon, lejon och apor, som inte längre är tillåtna i cirkussammanhang. Cirkusfolket levde under cirkussäsongen ett kringflackande liv och tog sig fram efter vägarna med vagnar, innan lastbilar och järnvägen blev ett av transportmedlen.
Bland de tidiga cirkusar som besökte Piteåbygden var cirkus Cirkus Ernesto som besökte Piteå första gången 1914 med ett cirkustält som rymde 2 800 personer. Dess grundare var Ernst Nilsson från Stockholm med artistnamnet Ernesto Elrano. Bland de medverkande var cirkusdirektörens egen dotter, fröken Edit i ett hästnummer, samt tjerkesryttaren Augube Gudsow, som var känd för att lägga kvinnorna för sina fötter. Miss Zitta dansade på lina och miss Isabella red cowboy-voltage.
I annonserna lockade man med följande: ”I afton onsdag den 18 kl. 8,15. Stor Elite-Föreställning. Äfven i afton har hvarje herre rätt att på sin biljett medtaga en Dam gratis och har 2 damer tillträde på en biljett. Dessutom bortskänkes en flaska pengar. Flaskan innehåller ej under 80 kr. Gå till Cirkus och gissa på flaskan.”
Cirkus Leander, vilken framträdde i Piteå 1919, vid Kurirkajen, startades av två bröder Otto och John Andersson från Kvissleby.
Cirkus Grand Hoffman hade sin första föreställning i Piteå 1920. Robert Hoffman hette ägaren och drev sedan 1917 egen cirkus. Säsongen 1919 blev han kompanjon med Frans Lindberg och Cirkus Frankoni-Hoffman uppstod. Samarbetet varade bara en säsong.
1920 blev Cirkus Hoffman en riktig storcirkus. Det hävdas att cirkusen var den första svenska cirkusen som hade egna vagnar efter kontinental förebild.
Under förställningen i Piteå fanns på programmet: Miss Corba med 15 dresserade hundar, De 4 Millions akrobaterna, Saltomortalhunden Molly, Miss Ketty, konstnärinna på cykel, Parforcetryttarinnan fröken Julia och Jockeyryttaren Mr Hermann
1922 övergav Hoffman sitt företag och tält och annan utrustning såldes därefter på auktion. 1932 gjorde Hoffman ett nytt försök med Hoffmans Grand Zoologisk Cirkus, men övergick ganska snart till tivoliverksamhet.
År 1899 slog Brazil Jack upp tältdörrarna till sig egen cirkus, efter att ha medverkat i andra cirkusar. Bland annat Cirkus Madigan med dansösen Elvira. Brazil Jack var en tid den största i Sverige och turnerade runt i Skandinavien. Cirkusdynastin roar fortfarande vårt land.
Från ett besök av Cirkus Brazil Jack i Piteå år 1937 kan läsas bland annat följande om cirkusdirektören:
”Han gör fortfarande kortkonster och skuggbilder med samma schvung som i yngre dagar. Det man måste beklaga är det sällskap han dragit med sig. ”Krokodilkvinnan”, en stackars missbildad individ, har visats fram och begapats som ett underligt djur av en stor allmänhet. En fullkomligt glädjelös tillvaro som sannerligen inte förbättrats genom en del människors nog så närgångna nyfikenhet. Och så de stackars djuren! Två lejonungar i en bur, fullständigt apatiska, kanske sinnesslöa av fångenskapen. Två små björnar som vandrade fram och åter utan uppehåll i en trång bur, en orm vars enda livsyttring var att den rörde på tungan. Det enda roliga var ett par pigga apor. Djurförevisningen liksom en del av de övriga ”attraktionerna” tangerade det lagligas gräns. För att djur skola få förevisas måste de ha en viss grad av dressyr.
Innan besöket i Piteå hade polisen i Umeå slagit till mot cirkusdirektören för att han i sin cirkus förevisade menageridjur. Han dömdes av Umeå rådhusrätt till 25 dagsböter á 7 kronor för sin förevisning av djuren.
I Piteå var stadsfiskal Franzén litet mjukare i sin bedömning, Han hade ett samtal med cirkusdirektören som slutade med att denne inte visade björnarna och lejonungarna, vilka stadsfiskalen ansåg vara i avsaknad av all dressyr. Dessutom fick han plocka bort ett par lyckohjul som stod på gränsen till det lagliga.
När Cirkus Novello gästade Piteå, dit man kom med ångaren ”Turisten” kunde man visa upp flera hästar, vilda zebror, ett stort antal artister, dresserade hundar, apor, grisar. Även spanska baggar lär ha vandrat runt i manegen.
Det är åtskilliga cirkusar som dragit runt och gjort nedslag på våra nordliga breddgrader. Dit hör Cirkus Varieté Olympia, som uppträdde på Bryggeritomten i Piteå, Cirkus Mijares-Schreiber, Cirkus Scott, Cirkus Maximum, och Cirkus Scala för att nämna några bland många.