Genom årens lopp har många historiskt intressanta bilder på människor och miljöer förstörts. Det var också nära att hända med en större mängd bilder från personal vid Furunäsets sjukhus, som någon tyckte att det inte var någon poäng att ha kvar.
Bland en rejäl laddning presenteras här några. Att se på de här bilderna är som att stiga åtskilliga år bakåt i tiden. Möjligen kan någon i PT:s läsekrets identifiera vissa personer?
Det råder ingen tvekan om att fotografier får oss att känna saker. De hjälper oss att återuppliva gamla minnen, förhoppningsvis med ett leende på läpparna.
Det värsta är att man i soporna, efter lägenhetsröjningar, stöter på gamla album, fulla med bilder. Tyvärr utan texter som säger vem eller vad som finns på bilderna.
Värre blir det. Digitaliseringen är en mardröm för historikerna. Det skrivs inga brev längre, det sms:as, mejlas och chattas, som ju allt är förgängligt. Bilderna går samma väg. Ett stort antal ligger okatalogiserade på hårddiskar, cd-skivor och usb-minnen. Till slut är allt bara borta.