Tidningen kunde under perioden fram till 1903, den utkom till 1916, i stora stycken betecknas som ett annonsblad med redaktörer valda främst bland lärare, utan journalistiska ambitioner och med små möjligheter att bedriva källkritik.
Våren 1896 berättar Norrbottens-Posten om en samekvinna i Arjeplog som, tillsammans med en mindre pojke, var ute för att se till sin renhjord. Hon spårade då en varg och tyckte sig se att spåret var något ofärdigt. Hon beslöt sig för att ta ut hämnd på sin fiende, förföljde och hann upp djuret, vilket dödades utan skonsamhet.
Vargen befanns vara biten så illa av sina släktingar att den till följd därav hanns upp och fick sätta livet till.
Under hösten samma år rapporteras om en vargjakt i Arjeplog, då tre vargar fick sätta livet till. Det var en sameyngling, inte fyllda 20 år, som högg in på en flock vargar och, enligt tidningen, hämnades på sina ärkefiender.
Vargarna hade uppehållit sig i fjälltrakterna väster om Örfjället.
Med bössan i ena handen och staven i den andra bar det iväg allt vad krafterna tillät. Slutligen hann han upp djuren och nu blev det hett om öronen. Han sköt och slog medan vargarna gnällde och skällde som ilskna hundar. Snart flydde fyra av djuren men tre blev kvar döda på platsen.
– Ynglingen som varit hemifrån fastande på morgonen – det var nu eftermiddag – måste anträda den en mil långa hemvägen. En duktig yngling var det i vart fall, konstaterar Norrbottens-Posten.
1882 uppgavs det bara finnas vargar i de tre nordligaste länen. Vargstammen uppgavs ha minskat med tre fjärdelar under 30 års tid eftersom det under 1850-talet sköts 180 vargar i medeltal medan medeltalet under senare år var 50. År 1882 sköts 37 vargar.
Under 1830-talet var vargen allmän över hela riket. 1893 skriver Norrbottens-Posten om den stränga kyla, upp mot 45 minusgrader, som rått i inlandet vilket i sin tur medfört att vargplågan ökat i Arjeplog. Därifrån skulle trovärdiga personer ha berättat att uppemot 20 vargar varit synliga och även visat sig nära centrala Arjeplog.
En Arjeplogsbo som vid jultiden skulle resa hem från Arjeplog och följde Hornavan fick sällskap med en som det tycktes uthungrad varg vilken stundvis befann sig bara på 6-7 meters avstånd från den resande, utan att våga sig på något anfall. Botaniserar man i tidningsnotiserna kan läsas att 1853 drev vargar en renhjord utför stupet Kerkpasse inom Semisjaurs sameby, Anders Anundsson förlorade 100 renar. Många djur räddades då de hamnade ovanpå andra djur.
1875 rapporteras om mängder av vargar kring Vaxholm i Arjeplog. Djuren skall ha angripit hästar på vägarna.
Elva vargar eftersöktes 1887 under någon tid av 14 man i Arjeplog. Sju av djuren dödades. En av jägarna, en same, blev biten i handen.
1890 var ett år då vargar var speciellt talrika i Arjeplog, vilket uppgavs bero på att de jägare som inte deltog i den jakten gått och blivit älgtjuvskyttar.
En grupp samer i Arjeplog omringade vintern 1893 en vargflock, vilka med spjut och stavar slogs ihjäl. Det rörde sig om 20 djur. Tidningen berättar att Lars Bengtsson visade ett särdeles stort mot och tapperhet vid detta tillfälle. Han ensam dräpte inte mindre än åtta vargar. För varje djur fick samerna en premie på 25 kronor och för varje skinn 16 kronor, tillsammans 820 kronor.
I mars samma år jagades varg i trakterna av Sorsele och Arjeplog. Sex djur fälldes. Två samer blev bitna och sårade av en gammal varghona då de skulle slå ihjäl henne. Den ene fick sin vänstra hand och arm genombiten och den andre blev biten i ett lårben.
I Gällivare gjorde man 1896 ringa försök att komma åt vargarna, som rivit ett antal renar. Detta skulle bero på en vidskeplig föreställning i Gällivare, där det bland samerna fanns ett ordspråk som säger "Vargtand har lycka med sig". Vissa samer trodde nämligen att om vargen river en ren så alstrar detta lycka för ägaren av hjorden.
1897 berättas om en same i Arjeplog som fick se hela sin renhjord riven av vargar. Genom denna svåra förlust nödgades han bli nybyggare.
År 1900 rapporteras om vargar som uppehöll sig i trakten av Vuoggatjolme. Samen Nils Gustaf Fjellman i Jäkkvik och Lestander i Ballastviken hörde till dem som förlorade renar.
Lappkateketen Abraham Johansson i Arjeplog lockade 1901, genom att härma vargtjut till sig nio vargar och då lyckades skjuta ett stort handjur. –Kanske pappan i familjen, konstaterar Norrbottens-Posten.
1902 berättas om en vargjakt i Pjesker och 1908 och 1909 rapporteras vargförekomst i Rosvik,bland annat vid Rosviks fäbodar. 1909 rev vargar 18 får i Lillpite. Vargar, som när de var valpar fångats av en Lillpitebonde och sedan förvarades vid Gråbergets fäbodar och sedan av någon person släppts loss ur sin bur. Men det egendomliga var att vargarna återvänt till buren, där de blodiga efter dagens batalj lagt sig att sova som om ingenting inträffar, berättar Norrbottens-Posten
1910 rapporterades två vargar ha uppehålla sig i skogarna mellan Arnemark och Alter, som också dödat en hund i Alter.
En stor varg sköts 1912 i Laisdalen av hemmansägaren Anselm Marklund, Gautosjö. Vargen, som blev skadskjuten, kunde inte påträffas
Samma år rapporterades om en flock på nio vargar som jagade ren i Arjeplogstrakten. Samtliga djur fälldes. Den vintern fälldes elva vargar varav två av ynglingarna Westerlund och Arvid Sundsten från Ringsele.
Bland de sista vargrapporterna i Norrbottens-Posten, innan tidningen gick i graven 1916, var att Anders Persson Gunnar i Gautosjö fick 70 renar rivna av vargar.