Fastän det är vinter och mörker och snö där ute så är det en solskenshistoria som Ulrika och Kennet Bäcklund har att berätta. Nämligen den om Viggo som irrade bort sig i skogen och i sista stund, efter femton dygn, kom till rätta igen.
Lördagen före jul försvann Viggo i samband med att familjen besökte fritidshuset i Grundträsk. Kennet, som skottade snö, såg hunden springa iväg men reagerade inte eftersom Viggo inte gör några längre utflykter från stugan. Men efter en timme, när Viggo ännu inte kommit tillbaka, började han söka. Av spåren att döma hade Viggo spårat en hare fram och tillbaka. Men det började bli mörkt, det snöade, och spåren ledde ut på sjön Norravans is.
- Och vi vet att isarna är dåliga, säger Ulrika.
Inga spår
De återvände till Arvidsjaur men lämnade en filt på bron vid stugan. Fast Viggo hade inte hittat tillbaka och deras eget fortsatta letande, inklusive annonsering i tidningen, var resultatlöst. Det fanns inga spår efter hunden.
Till slut vågade de knappt hoppas längre.
- Jag ställde bort hans koppel och matskål, säger Ulrika.
Napp i Aspliden
Men på nyårsdagen ringde telefonen. Bekanta hade hjälpt familjen att sprida budskapet att deras collie hade försvunnit och nu hade det gett napp. I Aspliden hade man samma dag sett och lockat fast en hund.
- Vi for direkt, säger Ulrika.
Och visst var det Viggo. Mager, medtagen och på vingliga ben, men vid liv.
På måndagen lades Viggo in på djursjukhuset i Öjebyn, där han först undersöktes och sedan under två dygn fick vila upp sig.
I sista stund
Nu är Viggo hemma igen. Fortfarande trött och mager, under de femton dygnen förlorade han nära en fjärdedel av sin kroppsvikt, men på bättringsvägen.
- På djursjukhuset sa de att han har klarat sig för att han är en ung hund som var i bra kondition. Men det var nog i sista stund Viggo kom tillbaka, säger Ulrika.