- Klart att man önskar att man hade haft lite mer tid på sig, men samtidigt så är det roligt att få ställa ut, säger Johannes Nilsson.
För Cecilia Nilsson var det lika tajt med tid som det var roligt att få ställa ut sina verk.
- En vecka är kort tid. Men som tur var kunde jag ringa runt till folk som bodde i närheten och låna tillbaka en del av mina verk så det löste sig, säger hon.
Johannes jobbar mycket med collage och många av hans verk är riktigt lika serietecknaren Jan Stenmark.
- Jag tycker inte att jag tjuvar från honom. Snarare så handlar det om att jag är väldigt inspirerad av honom. Sen gillar jag också tanken på hur man kan jobba med ord i ett verk. För mig så kan samverkan mellan ord och bild ge en ny innerbörd för båda, säger Johannes.
Men hans egen stil kryper fram i verket där han målat ett litet barn i bläck med sönderrivna sidor som ligger ovanpå varandra. Något som på en gång drar tankarna till dyslexi och inlärningssvårigheter.
- Till vardags så är jag ju skolkurator, så det är klart att det är ett ämne som jag känner väldigt starkt för, säger Johannes.
"Uggleperiod"
På de andra väggarna har Cecilia sina verk. Hon arbetar på duk med akrylfärg och avbildar stiliserade ugglor som du bara ser överdelen på.
Man kan lugnt säga att hon har en riktig "uggleperiod" i sitt målande.
- Jag började måla ugglor för ungefär ett år sedan. Egentligen har jag väl alltid tyckt om dem, då jag tycker att de är väldigt rogivande djur, säger Cecilia.
Hon arbetar mycket med att stilisera former och att få folk att känna igen färger. Till exempel så är mönstret på lappugglan mycket likt ett samiskt mönster.
Så, är det en utställning som är värd att gå på? Ja. Det är alltid roligt med förstagångsutställare. Och på den här utställningen kan man se en början till deras stilar, även om de inte alla gånger är helt fria från andra inspirationskällor, men det börjar dra mer och mer åt ett eget uttryck.