Dagny Johansson, född Lindberg, föddes och växte upp i Jäkna vid Pite älv. Det sägs att att hon föddes till att skriva och redan i unga år började Dagny producera dikter och noveller som lades undan och sparades i den så kallade "byrålådan".
Den första novelltävlingen vann hon när hon var 27 år gammal . Novellen hette "Långt bort i ödemarken".
När Dagny senare skaffade man och barn bodde familjen i många år i den lilla byn Sandviken, Auktsjaur. I Auktsjaur drev hon för övrigt under några år på 1940-talet en modeaffär tillsammans med sin syster. Båda var duktiga sömmerskor och sålde allt ifrån hattar och smycken till pälsar.
Skrev om allt
I sina dikter uttrycker Dagny Johansson sina tankar och känslor med både stor värme, kärlek och medmänsklighet. Emellanåt också med en portion humor och ibland mild ironi. Hennes mångfald av prosa handlar om såväl de stora livsfrågorna som den lilla människans problem och funderingar.
Dagny engagerade sig efterhand också i kultur och politik. När Vietnamkriget rasade skrev hon med stor inlevelse dikter om vietnamesernas lidande. Hon skrev även dikter som handlade om bland annat rashat, tvångsförflyttning, fattigdom, världskrig, sjukdomar, arbetsmarknadspolitik, kvinnor, skogsarbete, ja nästan allt.
Dagnys dotter Vera Grimm har ofta berättat hur hon minns hur hennes mor fick sina dikter i huvudet i alla möjliga sammanhang. Exempelvis efter att hon varit ute i ladugården och mjölkat korna eller när hon cyklat in till Auktsjaur för att handla kunde hon direkt efter hemkomsten söka sig ett papper för att skriva ner den dikt som då redan var färdigformulerad i hennes huvud.
I det privata livet togs dock ingen hänsyn till hennes ödmjukhet och hennes innerliga hjärtevärme för sina medmänniskor. Dagny Johanssons liv kom att bli en lång hård skola, men hon gav aldrig upp.
Förlorade både make och son
Dagny, som i några år även arbetade som kocka, tvingades bland annat uppleva hur hennes inkallade make 1944 avled efter en brusten blindtarmsinflammation vid endast 37 års ålder. Samt också hur hennes enda son genom sjukdom några år senare rycktes bort bara 19 år gammal.
Hon träffade senare en ny man och flyttade med honom till Stockholm. När Dagny blev pensionär flyttade hon tillbaka till Arvidsjaur där hon fortsatte att skriva och även deltog i många uppskattade radioprogram där hon läste upp sina uppskattade dikter.
1984 tilldelades Dagny Johansson Arvidsjaurs kommuns kulturpris "Ringelräven"med följande motivering:
"För hennes rika diktning som med värme och stort mått av humor behandlar såväl de stora livsfrågorna som bygdens människor och händelser".
Vid denna tid höll Dagny också på med diktsamlingen "Rimfrost". Den bok som hon dock aldrig själv fick uppleva eftersom hon dog bara några månader innan boken kom ut 1986.
Under många år hade Dagny och hennes syster Agda Westerlund med gemensamma krafter plitat på manuset till en kommande roman med verklighetsbakgrund, byggd på händelser författarna själva varit med om och ifrån deras egen gammelfarmors berättelser. Boken heter "Mästersmeden" och romanen sträcker sig ett hundra år i tiden från 1860 ända fram till 1960.
En bok där hjältarna är fattigfolket och särskilt då kvinnorna som ofta hade en tuff vardag och sannerligen inte hade det lätt mot dåtidens överhetspersoner. En roman som fängslat många läsare, där de också får ta del av dåtidens generations ständiga fruktan för det övernaturliga - som den onde Mästersmeden.
I moderns fotspår
Dagny Johanssons dotter, nu 78-åriga Vera Grimm bor i Arvidsjaur. Hon minns sin mor som en snäll, arbetssam och generös person. Vera har följt i sin mammas fotspår och även hon har genom åren skrivit både prosa och noveller. Samt dessutom varit ledare för många skrivarkurser. Hon har dessutom påbörjat en minnesbiografi om sin egen uppväxt, skoltid och sitt vidare liv som vuxen.
Vera Grimm är den person som sett till att både "Rimfrost" och "Mästersmeden" kunnat bli utgivna.
- Det var jättesynd att mamma inte fick uppleva den positiva uppmärksamhet som böckerna fick, säger Vera som förutom att hon svarat för illustrationerna till båda böckerna även sammanställt, bearbetat och sorterat upp berättelserna så att "Mästersmeden" kunnat bli en för läsaren gripande roman.
- En inte helt lätt uppgift att omstrukturera allt eftersom mamma och moster Agda var för sig skrivit på manuset till "Mästersmeden", säger Vera vars minnen från sin egen skolhemstid i en by också finns återspeglat i den verklighetsbaserade boken.
Vera Grimm sticker inte under stolen att hon är stolt över sin mors rika och uppskattade skrivarkonst.
- Hon skrev dikter om allt och den sista "Störst är kärleken" skrev hon till en medmänniska i sorg bara dygnet innan hon själv dog, berättar Vera till vilken de som är intresserade av någon av Dagny Johanssons böcker kan vända sig.