Tora Franklin var i många decennier en både välkänd profil och stor kulturpersonlighet i Arvidsjaur med omnejd. Inte bara för sitt stora kulturintresse och sitt engagemang inom ortens kulturliv utan också för det faktum att hon genom åren kom att aktivt verka inom en rad andra områden. Bland annat då i arbetslivet som hotellägare och ideellt i många år inom Arvidsjaurs husmodersförening.
Tora Franklin hann bo och verka i Arvidsjaur i mera än ett halvt sekel. Hon är dock inte Arvidsjaursbo från grunden utan född och uppväxt i Paulträsk, Stensele, där hon enligt henne själv hade en både fattig och eländig uppväxt.
I den intervju undertecknad fick göra med denna kulturpersonlighet år 1990 så berättade Tora Franklin om sin tuffa uppväxt och hur hennes pappa dog när hon endast var sju år. Något som fick till följd att deras hemman gick för klubban och att hon tillsammans med modern och syskonen tvingades flytta, med många vedermödor som följd.
”Jag hade en mycket fattig och eländig uppväxt som inte går att jämföra med hur dagens barn har det. Själv började jag arbeta som barnflicka i olika familjer när jag bara var nio år gammal. Men det var ändå under dessa hårda och besvärliga år som jag genom farmor, mamma och dem jag jobbade hos lärde mig och började lägga de gamla barnvisorna och skillingtrycken på minnet”, berättade Tora för 23 år sedan, då hon var en mycket pigg och alert 83-årig dam.
Vemodiga och sorgsna texter
Förre musikläraren och musikern Enar Hjukström (numera Pitebo) var den som 1990, tog sig an Toras under åren 17 bevarade barnvisor och skillingtryck från förra seklets början. Genom musikaliske Hjukströms försorg blev samlingen, bestående av visor med sammanlagt hela 36 verser, både not -och musiksatta.
Den dokumenterade vissamlingen, varav många av texterna är både vemodiga och sorgsna, finns i dag arkiverade i såväl Arvidsjaurs kommun arkiv samt vid Svenskt visarkivs gömmor i huvudstaden.
Som redan nämnts var Tora Franklin född och uppvuxen i en liten by i Västerbotten. Tillsammans med maken Folke Franklin, som hon träffade på 30-talet, flyttade paret till Arvidsjaur 1953. De förvärvade i mitten av 50-talet en fastighet där de sedan i flera år drev dagligvaruaffär. En butik som enligt sonen Ragnar Franklin kom att bli Arvidsjaurs första snabbköp där kunderna inte behövde handla sina varor över disk.
Lite senare förvärvade paret även en fastighet på Stationsgatan. En byggnad som dagens generation mest förknippar med butiken ”Stuvbiten”. I denna fastighet bedrev makarna Franklin under många år hotellverksamhet under firmanamnet ”Nya Hotellet”. Rörelsen såldes först i mitten av 1970-talet tre år efter det att Folke Franklin avlidit och Tora blivit änka.
Flitig diktuppläsare
Efter makens död kom Tora att fullt ut engagera sig inom Arvidsjaurs kulturliv. Hon blev aktiv medlem i ortens lyrikgrupp och känd som en mycket duktig diktuppläsare. Hon blev bland annat flitigt anlitad vid lyrikaftnar, musikcafeér och andra tillställningar.
En tid var hon även aktiv inom ortens lokalteatergrupp.
Utbildningsradion intresserade sig för Tora och hennes musikvänner och det gjordes uppmärksammade radioprogram där Arvidsjaurs lyrikgrupp stod i centrum.
Hennes förmåga att läsa dikter lär ha blivit så omtalad att hon till och med kom att brevväxla och byta tankar med den rikskände författaren och poeten Bo Setterlind.
Tora Franklin, som på äldre dar också tyckte mycket om att läsa böcker och göra resor, hade förmånen att i många år vara en pigg pensionär som gillade att ha många järn i elden i sin vardag.
Hon avled i januari 2001 vid 93 års ålder.
En snäll och glad mor
Sonen Ragnar Franklin, numera pensionär och med ett mångårigt förflutet som nattportier på Hotell Laponia i Arvidsjaur, är ett av fyra barn till dagens minnesprofil. Liksom sin mor har även Ragnar blivit ett välkänt ansikte och en stor profil bland Arvidsjaursborna.
–Jag minns min mamma som en alltid snäll och glad mor som med stor energi alltid såg till att ha många järn i elden. Minns från min barndom att mamma var den som skötte hotellet och pappa affären. Och att jag som ung ibland hjälpte henne med olika sysslor på hotellet, säger Ragnar som poängterar att han liksom sin mor gillar dikter.
–Det är nog ett arv jag fått från henne. Minns att mammas favoritdikt var ”Livet” som skrevs av Hilda Ljung 1972. Den läste hon alltid när hon på äldre dar deltog vid någon tillställning. Det är en dikt med ett tänkvärt och tidlöst innehåll som också blivit min favorit, säger Ragnar Franklin.