75-åriga Solbritt Dahlberg Karlsson är född och uppväxt i byn Iggejaur belägen i Arvidsjaurs norra kommundel. Hon va tidigare i många år bosatt i Moskosel men bor numera i centralorten Arvidsjaur. Som ung skaffade hon sig många brevvänner. Och inte då bara ett flertal svenska ungdomar utan också jämnåriga killar och tjejer bosatta långt utanför vårt lands gränser.
– Jag gillar språk och älskade tidigt i livet att skriva brev och skaffade därför brevkompisar från många länder ute i världen – bland annat från Japan, Brasilien, Portugal, Polen och Danmark, berättar hon.
Med en del av brevvännerna hölls kontakten under flera år och med vissa lite mindre länge. En brevvän som kontakten kom att bli riktigt lång och trofast är den med jämnåriga Lissy Petersén från Ålborg i Danmark.
Solbritt och Lissy började skriva brev till varandra redan under mitten av 1950-talet då båda bara var tolv år gamla. I dag snart 64 år senare består fortfarande brevkontakten mellan dem kontinuerligt.
– Sedan länge ser jag henne mera som en syster än som en brevkompis. Vi kan varandras liv genom åren och i våra brev till varann har vi varit mycket personliga och öppenhjärtliga i allt från tonårstidens problem, våra tidiga förälskelser, och senare giftermål, barnafödslar och mycket annat viktig och mindre viktigt som hänt i våra liv, berättar Solbritt och visar upp dokument i form av fotografier som brevkompisen Lissy från Ålborg under årens lopp skickat till henne.
I dagens teknikfyllda värd med Facebook och andra sociala medier som en del av vardagen undrar möjligen någon varför damerna inte övergått till att umgås via exempelvis mejl.
– För mig skulle det fungera men Lissy har varken Facebook eller egen mejlmöjlighet så det blir förmodligen kontakt via brev som gäller också fortsättningsvis, fastslår Solbritt.
Trots mera än ett halvt sekels kontinuerlig brevväxling så hade damerna aldrig träffats live. Inte förrän för tre år sedan, närmare bestämt i juni 2014. Då träffades de då 72-åriga brevkompisarna i Göteborg i samband med att Solbritt var där och hälsade på sin son Stefan som numera bor där.
– Det var helt fantastiskt att efter alla år få träffa Lissy så att säga på riktigt. Vi kände på långt håll direkt igen varann och jag tror att vi båda snabbt fick känslan att vi stod varandra nära.
Ett litet bekymmer dök dock upp för Solbritt vid mötet.
– Problemet för mig var att jag inte fullt ut förstod alla hennes ord eftersom det för mig är mycket lättare att förstå det danska språket i skrift än i tal, säger Solbritt som minns att de vid träffen för drygt tre år sedan i stor enighet bestämde att deras nästa livemöte absolut inte fick dröja speciellt länge.
– Vår planering är att vi nästa sommar ska träffas igen. Och då i hennes hem i Ålborg så att jag får träffa och lära känna hennes familj och se hur hon och hennes make bor och lever. Min förhoppning är förstås att vi sommaren därpå också ska kunna sammanstråla här i Arvidsjaur så att jag får chansen att visa henne mina hemtrakter och låta henne ta del av bland annat vår regions unika natur och det fantastiska dygnet runt-ljus som somrarna här bjuder på, säger Solbritt Dahlberg Karlsson avslutningsvis.