Årets långresa började därför med en chartertur till Burgas i Bulgarien. Han hade visserligen betalt även återresan, men den fick bli en långsam färd per cykel.
- Det var kallt och dåligt väder när jag lämnade Sverige, väl framme, uppger Samuel,var det varmt som i en bastu.
Dag två började oturligt med att en bromsvajer gick av. En kvinna kom till hans undsättning. Hon kunde engelska och till slut var Samuel hemma på hennes gård i ett "ryskt" hyreshus. Kvinnan och hennes man engagerade alla i huset och till sist kom det fram en passande vajer. Trots att det bodde fem personer, i tre generationer med fyra vuxna och ett litet barn, i den lilla lägenheten bjöds han både på mat och sovplats.
Skitigt land
Dag tre cyklade Samuel in i Turkiet. Där blev han bekant med en pilgrim på väg från Frankrike till Jerusalem. Samuel besökte Europas största moske - i staden Edirne. När han skulle gå in i mosken vågade han inte lämna cykeln med packning utan tillsyn. En snäll polis erbjöd sig att stå och vakta den.Därefter bar det iväg till Grekland. Det var ett skitigt land, åtminstone längs vägarna, uppger Samuel. Det låg drivor av ölburkar och platsflaskor längs vägarna. Cykelvägarna var dåligt utbyggda. Samuel var tvungen att bära cykeln långa sträckor. Efter den erfarenheten höll sig Samuel till de stora motorvägarna.
Under färden från Grekland och åter till Bulgarien, med siktet inställt mot huvudstaden Sofia, råkade Samuel ut för kraftiga hagelbyar - med hagel stora som stenkulor.
Stenkastning
Samuels långa resa fortsatte vidare upp till floden Donau, han följde floden en bit på den bulgariska sidan och färjade över till den rumänska sidan.Han hade hört i förväg att Rumänien inte var något cykelvänligt land, att det till och med var farligt att cykla där, eftersom folk brukade kasta sten på de förbipasserande. Det visade sig vara sant. På vissa sträckor blev även Samuel utsatt.
I Ungern var det däremot lätt att cykla på småvägar högst upp på flodvallarna. Ingen störande trafik, men ej heller några vägledande skyltar.
Han följde floden Donau in i Serbien, cyklade genom Serbien till Slovakien och Bratislava och vidare till Österrike och Wien. Där stannade han under några dagar. Två-tre mil från Wien lämnade Samuel floden Donau och svängde norrut till Tjeckien och Prag.
Samuel cyklade många mil längs vackra floder med lummig grönska. I Tjeckien följde han floden Lave, vilken blir Elbe i Tyskland. Färden gick förbi Dresden.
Till Berlin kom Samuel mitt under fotbolls-VM. Halva staden var avspärrad Samuel kunde inte hitta någon camping mitt inne i Berlin, samtidigt öppnade sig himlens portar. Han fick ta skydd än här, än där och försökte ta sig vidare när skyfallen avtog för en stund. Men han hann bara cykla 1-2 km mellan varje skur. Till sist tog han skydd i en tunnelbana, vilket också en annan cyklist hade gjort och blev hembjuden till honom och hans familj.
Vid den förra långcyklingen besökte Samuel bland annat Polen. Han hade polska pengar kvar och när han ändå råkade vara i närheten av Polen beslöt han sig för att åka in i landet och göra slut på de sista polska slantarna.
- Jag höll på att bli kvar i landet, säger Samuel. Jag sökte en lämplig överfart vid floden Oder. Plötsligt blev han omringad av tre militärer med åtföljande chef. Tydligen hade han kommit in på förbjudet område. Militären ritade till och med en karta till Samuel över lämplig tillåten väg. Han tog sig likt Karl XII på sin tid till Stralsund, vidare till Sassnitz, därifrån till Rönne på Bornholm.
Från danska Bornholm tog han färjan till skånska Simrishamn. Äntligen åter i Sverige. Återstod sedan etappen längs östkusten till uppländska Norrtälje, där han inkvarterat sin hund på nedresan.
Redan nu ligger Samuel i startgroparna och planerar nya långfärder. En färd genom USA står högt upp på listan,