Carl-Gustav Lundgren var född och uppväxt i Renvallen. Tillsammans med sin familj flyttade han till centralorten Arvidsjaur när han var i tonåren.
Efter sjuårig folkskola började han på allvar delta i renskötselarbetet tillsammans med sin renskötande pappa Gunnar. Hans intresse för naturen och renskötseln kom efterhand att utvecklas vilket gjorde att han förblev renskötare under hela sitt fortsatta yrkesliv. Så småningom blev han
också egen rennäringsföretagare i Östra Kikkejaurs sameby.
Giftermålet 1968 med Gudrun Lundqvist från Sikfors resulterade efterhand i tre söner vilka Carl-Gustav tålmodigt lärde upp i renskötselarbetet. Något som till hans glädje också resulterade i att sönerna gått i sin fars fotspår och fört renskötseltraditionen vidare inom familjen.
Sönerna Patrik, Johan och Martin kom för övrigt även idrottsligt att gå i sin faders fotspår.
Carl-Gustav var nämligen en mycket fotbollsintresserad person som spelade aktivt i unga år, bland annat då i byalaget Gråträsk Ett intresse han genom livet delade med sönerna som alla tre blev duktiga spelare och även kom att bli långt mera omtalade än sin far när det gäller det idrottsliga.
Sametingsledamot 1997
Under senare delen av 1990-talet började Carl-Gustav Lundgren att engagera sig inom samepolitiken. Han var bland annat partiledare för Skogssamepartiet Vouvdega där hans målsättning i det politiska arbetet bland annat var att på olika sätt försöka skapa goda förutsättningar för kommande generationer i det skogssamiska området.
Hans samepolitiska engagemang fortsatte och 1997 invaldes Lundgren som ledamot i Sametinget. Under mandatperioden 2001-2005 samt 2005-2009 arbetade han som styrelseledamot där han genom sin långa erfarenhet inom renskötseln utvecklade ett särskilt kunnande kring rovdjursproblematiken. Ett faktum som gjorde att han senare kom att utses till en av de rovdjursansvariga inom sametingsstyrelsen.
I undertecknads roll som PT-reporter här i inlandet under denna tidsperiod kom jag vid ett flertal tillfällen att intervjua denne alltid lugne och saklige man. Sista gången var i september år 2008 då Lundgren tog kontakt med mig då han tyckte vi borde uppmärksamma att den statliga ersättningen för björndödade renar inte enligt honom låg i paritet med vad det borde vara.
– Jag hoppas på stöd av mina kollegor i sametingsstyrelsen för mitt förslag om att den statliga ersättningen för björndödade renar snarast ska höjas till samma nivå som det som gäller för renar som dödas av andra rovdjur som järv, varg och lo, menade Lundgren.
Lugn och saklig
Bara ett drygt halvår efter nämnda intervju avled Carl-Gustav Lundgren av hjärnblödning. Han var då endast 63 år gammal.
De tre sönerna Patrik, Johan och Martin har förstås många oförglömliga minnen av sin far som de säger ständigt jobbade för att ge dem och andra renskötare goda förutsättningar för renskötarjobbet.
– Två spontana saker man i första hand förknippar med pappa är förutom allt som har med renskötsel att göra är även hans stora idrottsintresse som vi genom åren delade med honom, säger äldste sonen Patrik och får nickande bifall av Johan och Martin som alla tre erkänner att det var något av ett självklart yrkesval för dem att gå i faderns fotspår och bli renskötare.
De minns vidare sin far som en lugn och saklig person som nästan aldrig brusade upp och höjde rösten.
– Han hade en lugn framtoning men var ändå alltid mycket tydlig i sina åsikter och jag tror nog många kände respekt för honom och tog till sig hans argument i olika frågor, säger mellanbrodern Johan Lundgren, numera också är en välkänd lokalpolitiker inom (s) i Arvidsjaur.
Svårt med återväxten
Bröderna Lundgren har alla tre varit aktiva renskötare på heltid i mera än 20 år, äldsta brodern Patrik till och med i snart 30 år.
Trots att yrket till viss del hängt med i den allt stigande teknikutvecklingen – bland annat sätts numera GPS-sändare på renarna för att man via datorn ska kunna se var de befinner sig – så finns ändå en tydlig tendens på att allt färre ungdomar väljer renskötarjobbet.
I dag finns 14 aktiva renskötare på heltid i Arvidsjaurs kommun, 6–7 av dessa tillhör liksom bröderna Lundgren Östra Kikkejaurs sameby.
– Minskningen har pågått under en längre tid så visst känns denna tendens på sikt lite småkritiskt, menar de tre rennäringsföretagarna.
Min slutfråga till dem blir därför hur de ser på möjligheten att deras barn en dag ska se till att föra den Lundgrenska renskötartraditionen vidare?
– Det är förstås upp till dem själva att bestämma men självklart är det vår förhoppning, erkänner Patrik, Johan och Marin Lundgren samstämmigt.