Torsten Holmgren var född i Kallön men kom att växa upp i en sex barn stor syskonskara i Strömholm Sjulnäs i Arjeplogs kommun dit familjen flyttade när Torsten bara var två år.
Efter avslutad skolgång påbörjade han snabbt sin yrkesverksamma bana, först med vägarbete innan han blev anställd vid sågen i Renvallen där han kom att stanna några år fram till det att han 1948 startade ”Holmgrens Sport” tillsammans med en kompanjon vi namn Kalle Andersson.
De första åren höll man till i den numera rivna fastighet på det ställe där idag Konsumhallens parkeringsplats är belägen. 1960 fick Holmgren en ny delägare i Max Holmlund. Samma år flyttades också sportaffären över till det hus på andra sidan Storgatan där butiken för övrigt fortfarande finns belägen, nu som en del i välkända fackhandelskedjan Intersport.
Vidare historik ger vid handen att Torsten Holmgren och Max Holmlund fortsatte att driva verksamheten fram till 1989 då sportbutiken fick nya ägare, nu i form av nuvarande ägaren David Johanssons föräldrar Olov och Birgitta Johansson.
Borttappad av Hyland
Torsten Holmgren gjorde sig på 1940-talet känd som en mycket teknisk, stark och duktig längdskidåkare. Han vann dåtida stortävlingen ”Inlandsspelen” på hemmaplan 1942 och tog DM-guld både 1944 och året därpå. 1945 vann Holmgren också bland annat en uppmärksammad seger i Ounasvaara-Boden-loppet då han slog flera namnkunniga både finnar och svenskar.
Torstens kanske mest uppmärksammade resultat var dock det SM-brons han oväntat grejade på tremilen 1946. Ett SM som då avgjordes i Skellefteå och då han endast var sekunder efter Mora-Nisse Karlsson och Nisse Täpp.
Det var i den tävlingen radioikonen Lennart Hyland i sin iver tappade bort Holmgren därför att han koncentrerade sig på andra namnkunniga åkare och därför helt glömde bort inlandssonen.
Först 20 minuter efter det att Torsten gått i mål uppmärksammade snabbprataren Hyland hans fina tid som gav en bronsmedalj.
Holmgren, som hann tävla för klubbar i både Slagnäs och Arvidsjaur, var året efter SM-bronset också uttagen till för-OS 1947 men tackade då nej då han var på väg att avsluta sin karriär.
Torsten blev genom sin skidåkning god vän med skidlegender som bland annat Mora-Nisse och Sixten Jernberg. De sistnämnde besökte honom i Arvidsjaur vid ett flertal tillfällen och de gjorde också fisketurer i Arjeplogs fjällvärld tillsammans.
Flitig sportflygare
Jakt och fiske var en kär hobby genom hela hans liv. Fiskeintresset utvecklades också än mera när han tog flygcertifikat och skaffade ett sjöflygplan tillsammans med vännerna Gunnar Rydberg och Allan Andersson.
Holmgren höll på med sportflyg ända upp i hög ålder och en hel del lite äldre inlandsbor med fiskeintresse minns troligen hur de med pilot Holmgren vid spakarna åkte upp till någon fjällsjö i hans Cessna 180.
När undertecknad intervjuade Holmgren inför DM-tävlingarna i Arvidsjaur i början av 90-talet visade den då 72-årige Torsten sin digra prissamling och berättade även i sin något buttra framtoning en del om sin karriär i skidspåret – något som han själv inte tyckte var speciellt märkvärdigt.
Uppvuxen i samma by
Under senare delen av 90-talet lämnade han Arvidsjaur för att flytta tillbaka till sin barndomstrakt.
Torsten Holmgren, som förblev ungkarl livet ut, avled i april 2011 vid 92 års ålder.
82 -årige Jim Ohlin, sedan länge Arvidsjaursbo, är född och uppvuxen i samma by som Torsten Holmgren.
– Visst minns jag honom även om ålderskillnaden mellan oss är så pass stor att vi inte kom att ha någon närmare kontakt under mina ungdomsår, säger Ohlin som även han har ett förflytet som duktig skidåkare, både i junioråldern och senare. Han vann bland annat 15 km vid Bodenspelen 1955.
– Trots att jag bara var i yngre tonåren minns jag väl den uppståndelse som var när Torsten tog sin SM-medalj. Och än mer imponerad var vi ungdomar när han tagit sitt flygcertifikat och kom flygande med sitt sportplan och landade på sjön Naustajaure i vår hemby, berättar Jim Ohlin.
– Jag minns också att jag då och då under min egen skidkarriär brukade besökte honom i hans sporthandel i Arvidsjaur för att få råd och tips om utrustning och vallning som då inte var det ”vetenskap”som är verklighet för dagens åkare.