Dagens minnesprofil var på 50-talet en av de absolut största profilerna inom inlandsfotbollen. Detta under ett decennium när nästan varenda liten by i inlandet kunde ståta med ett eget fotbollsgäng. Ja, till och med ett b-lag fanns då också i många av de småbyar där fotbollen var något allas intresse och inte sällan lockade hundratals åskådare i alla åldrar till de ofta prestigefyllda derbymatcherna.
Den storväxte och hårdskjutande centerforwarden Lennart Åhman kom ursprungligen från Skellefteå men flyttade på 40-talet som 14-åring till byn Auktsjaur tillsammans med sin mor och yngre broder.
Ganska snart i karriären stod det klart att Lennart var den spelare som målmässigt "stack ut" allra mest i det byalag som under större delen av 1950-talet kom att ha en av inlandets allra bästa fotbollselvor.
– Jag var storväxt och hade ett ganska bra skott så det var väl därför mina lagkompisar ofta försökte spela fram mig till avslut, menade Åhman ödmjukt vid den intervju som undertecknad gjorde med honom för nu snart tio år sedan då han berättade om sin fotbollskarriär och då klargjorde att han som mest lyckats panga i hela nio mål i en och samma match, något som hände i en fight mot Gråträsk.
Inte sällan gjorde dagens minnesprofil upp till 3-4 mål i samma match. Många av dessa kom från elvameterspunkten då Lennart även var en baddare på att förvalta straffsparkar på bästa sätt. Hela 39 straffar på raken pangade han in innan en miss kom i den 40:e då han sköt i stolpen.
– Jag hade skjutit in den också men av okänd anledning blåste domaren om den straffen och då sköt jag den andra i stolpen, berättade Åhman som klargjorde att han så gott som alltid sköt sina straffar med full kraft förbi målvakten.
Lennart Åhmans målfarlighet i början av 50-talet innebar att bättre klubbar kom att bli intresserade av honom. Bland annat då Köpings IS som då spelade i landets näst högsta serie. Hösten 1953 bjöds då 23-årige Lennart ner till Köping för att provspela och fick då chansen att spela en träningsmatch med sitt nya lag mot allsvenska Djurgården som då i sin laguppställning hade kända namn som bland andra landslagsspelarna Arne Arvidsson och Sigge Parling.
– Matchen slutade oavgjort och att jag klarade mig ganska hyggligt, berättade Åhman som också mindes att han i slutskedet höll på att bli matchvinnare men att hans tunga skott precis smet förbi mål-Arvidssons högra kryss.
Sejouren i Köping kom dock att bli ganska kort och efter bara ett halvår var han hemma i Lappland igen.
– Gav mig själv aldrig riktigt chansen att etablera mig i Köpings lag och huvudanledningen var nog att jag längtade hem och inte riktigt trivdes där nere utanför fotbollen, erkände Lennart som efter hemkomsten uppvaktades av IFK Arvidsjaur men valde att fortsätta spela i hembyn Auktsjaur som vid den tiden hade såväl ett a-lag, ett b-lag och ett juniorlag i seriespel.
Han mindes på sin ålders höst de många tuffa derbymatcherna med blandade känslor.
– Allra tuffast var derbyna mot ärkerivalen Moskosel där jag vid ett tillfälle blev sparkad medvetslös och fick tillbringa tre veckor på sjukhus, berättade han.
Den förre järnvägsarbetaren Åhman avslutade sin fotbollskarriär i Storuman under åren 1959-1963.
Också där gjorde han sig känd som en stor målspottare och fick bland annat stor uppmärksamhet i tidningen Idrottsbladet sedan han i en match direkt från mittcirkeln på volley pangat in en utspark från motståndarens målvakt spikrakt in i ena krysset.
Efter utbildning flyttade Lennart till Luleå 1966 där han fram till sin pensionering i mitten av 90-talet arbetade som elevkonsulent/skolkurator. Han höll dock i alla år kontakten med sin hemby, Auktsjaur, där han också i många år hade en sommarstuga.
Lennart Åhman avled 2015 vid 86 års ålder.
En som i många år spelade tillsammans med målkungen Åhman är nu 91-årige Göte Renberg. Numera Arvidsjaursbon Renberg (som innan bott i Sandviken/Gävle i över 40 år) minns sin forne lagkompis mycket väl och berättar att Lennarts målfarlighet var en stor anledning till att Auktsjaur hade ett så duktigt fotbollslag på 50-talet.
– Han var en tystlåten och sympatisk kille som absolut inte ville framhäva sin egen målfarlighet och betydelse för laget, säger Göte Renberg som också minns åren i AUIF:s svartvita dress av en annan god anledning.
– Vi var ett sammansvetsat ungt gäng med god laganda där alla spelare i laget dessutom var helnykterister vilket väl inte var helt vanligt under denna tidsepok, berättar den pigge 91-åringen avslutningsvis.